eprescivaulpn sa INYyCKen NOGA, I qval ul annan menlig följd af detta förfarande har ia edan börjat visa sig för den konservativalkq ppositionen i öfverhuset, hvilken är regeingspartiet starkt öfverlägsen i antal. Det ar gått så långt, att den icke längre lystrar ill sin valde och erkände chefs kommandord. Två särskilda gånger under de senare lena ha beslut fattats mot denne chets, wertigens af Richmond, åsigt Han stod der ikt en general utan soldater, öfverflyglad af ina underordnade, en lord Lucan och en ord Salisbury. Ena gången försvarade her. igen af Richmond det kapitel i lagförslaget, som handlar om ersättning åt uppsagde arrendatorer; då reste sig lord Salisbury, han, som sjelf afsagt sig chefskapet för opposiionen och till dennes ledare föreslog hertisen, och yrkade på kapitlets förkastande. Hela skaran af godsegare i Irland ställde sig som en man på hans sida, och kapitlet ströks. Partiet är med ett ord sagdt desorganiseradt, och dess ledare befioner sig i den ovanliga ställningen, att han röstar med regeringen mot sitt eget parti. Något annat vallär väl då icke återstå för hertigen af Richmond än att afsäga sig chefskapet för oppositionen i öfverhuset, hvarigenom de konservative skulle åka i samma bryderi som vid sessionens örjan, då de hade så svårt att komma öfverens om en leadern. Presidenten i undervisningsdepartementet Forster uppvaktades för några dagar sedan af en deputation från de särskilda arbetareföreningarne i London i anledning af lagförslaget om folkundervisningen. Deputationen beklagade, att detta lagförslag utsträcker det konfessionella systemet, icke inskränker folkundervisningen till det rent verldsliga området och slutligen icke gör henne obligatorisk. Forster svarade, att många inbillade farhågor skulle förskingras, då det nya systemet väl kommit i verksamhet, att barnens och föräldrarnes samvetsfrihet blifvit tillräckligt tillgodosedd, och att förslaget förverkligade en stor id: staten erkänner för första gången sin pligt att förskaffa folket undervisning, och han förbinder sig tillhålla lokalmyndigheterna att verksamt fullgöra deras värf. Forster är sjelf — sade han — anhängare af obligatorisk undervisning; men innan man påbjuder den, måste man ha skolor. Om ett eiler ett par år, när skolor komma att finnas i tillräckligt antal, skola nationen och parlamentet vaka öfver, att de bli besökta af barnen, vare sig genom direkt eller indirekt tvång. Bristol har i underhuset insatt en ministeriel deputerad: Kirkman Hodgson, f. d. styresman för Englands bank, hvilken valdes med 7827 röster mot 7266, som tillföllo den konservative kandidaten Hare. Den bekante arbetarekandidaten Odger, som var Hodgsons medtäflare i nämnda valkrets, drog sig tillbaka för denne och betryggade derigenom hans seger öfver den konservative kandidaten. Augsburger allgem. Zeitung, som alltid är väl underrättad om kyrkomötets angelägenheter och för hvilken kurians arkiver icke tyckas ha någon hemlighet, meddelar ordalydelsen af den depesch, som Ollivier, då han tillsvidare fungerade såsom utrikesminister, utfärdade till franska sändebudet i Rom, Banneville, rörande Frankrikes framtida ställning till kyrkomötet. Denna depesch, af hvilken man hittiils endast hatt ofullständiga sammandrag, var af följande innehåll: Hr ambassadör! låtit representera sig på kyrkomötet, oaktadt hon såsom fullmäktig för lekmännen i kyrkan egde rättighet dertill. Hon litade på, att biskoparnes visdom och den hel. faderns klokhet skulle förhindra, att till ytterlighet gående åsigter upphöjdes till dogmer. Till våra politiska och borgeriga lagars beskydd mot teokratiens maktmissbruk äknade hon på den allmänna meningen, på de franska katolikernas patriotism och på de medel, öfver Lvilka hon förfogar, då det är fråga om att sanktionera kyrkomötets beslut. Hon har till följd häraf isynnerhet haft sin uppmärksamhet fäst på det höga skådespelet af en församling af prelater, i då den sammanträder för att fatta beslut om sjäj lens och trons stora intressen, och hon tog sig ingen annan uppgift än att betrygga och beskydda kyrkomötets fullkomliga frihet. När regeringen genom de rykten, som voro i omlopp i Europa, varnades för de faror, för hvilka vissa okloka förislag utsatte kyrkan, och då hon var intagen af en t önskan, att de anfallskrafter, som äro organiserade mot de religiösa trosmeningarne, icke måtte i bli förstärkta, utträdde hon för ett ögonblick ur sin tillbakadragna ställning för att gifva råd och göra föreställningar. Den hel. fadern har icke ansett sig böra lyssna till våra råd eller gilla våra enmärkningar. Vi ämna icke upprepa dem, utan intaga åter vår afvaktande och tillbakadragna ställi ning. Hädanefter skall ni hvarken söka eller samtycka till något samtal om kyrkomötets angelägenheter med påfven eller kardinal Antonel!li. Ni i skall åtnöja er med att inhemta underrättelser. så att ni vet besked om de faktiska tilldragelserna, om de känslor, som föranledt dem, eller om de intryck, som de ha efterlemnat. Jag ber er säga våra franske biskopar, att vår passivitet ingalunda har sin grund i likgiltighet; den härrör tvärtom af aktning för dem och framför allt af förtroende till dem. Deras nederlag skulle vara mycket bittert, om icke den borgerliga makten hade förhindrat det genom sin intervention, och deras sej ger skall få hela sin betydelse, om de blott ha sina egna bemödanden och sanningens makt att tacka derför. id I I i gandet af de tvistigheter, som uppstått mellan kabinettet i Florens och marskalk Sal danha, och hvilka hade till följd, att det italienska sändebudet merkis Oidoini afreste från Lissabon. Indep. ital. påstår, att man mycket öfverdrifvit vigten af denna händelse. Deri låg ingenting politiskt. — Hertigen af Saldanha har lofvat att ofördröjligen afgifva förklaringar, som skola ådagalägga hans fullkomligt fredliga tänkesätt. Under sådana förhållanden har den italienska regeringen funnit skäl att bibehålla sin lugnal och afvaktande ställning, tills dessa törklaringar ingått. — Gazetta da Torino tror sig till och med veta, att den italienska rege-l. ringen för att besegla de båda kabinetternas försoning har för afsigt att ersätta Oldoini med markis Gualterio såsom sitt sändebud i Lissabon. FETTER . Teknologiska institutet. K. M:t har i går utnämnt och förordnat adjunkten vid Teknologiska institutet F. L. Ekman att vara professor i kemi och kemisk teknologi vid nämnda institut. — Landtstaten. Samma dag har K. M:t utnämnt och förordnat t. f. kamreraren i kammarkoliegii jordeboks-kontor C. A. Cahuraha att unua hua dana Kejsarens regering har icke : De italienska tidningarna bekräfta bilägra P i OM a HR Arr PB Br et i l 4