Aftonbladet – 1 juli 1870, sida 3

ansträngt dig för mycket... var rädd om dig och uppskjut sömmen tills i morgon. Nej, tycker du det, efter allt hvad du sagt om de stackars barnen!, hon lade sitt lilla hufvud på sned och log kärleksfallt mot honom. TRETTONDE KAPITLET. Det nyförlofvade paret artade sig på ett särdeles lugnt och passande sätt. Edvard sökte icke sin unga fästmö i mystiska skymningsstunder eller i månskensaktiga belysninr; det reella syntes vara allt för honom, ch då han satt i klart lampsken eller vid len flammande brasan och såg Helenes smärta gestalt öfvergjuten af en varmare färgton, ;yckte han att lifvet tillsammans med henne cunde bli drägligt nog. Allt det svärmiska som fanns inom Helene, kom aidrig i hans närhet till något utbrott och det föll honom neller aldrig in att forska efter detta inre if. Hon satt stilla och allvarlig framför honom och mötte då och då hans blickar; han fann henne vara en angenäm syn, och letta var honom tillfyllest. Ja, lifvet med henne kunde kanske bli drägligt nog,, så nade han tänkt. Han sökte ja icke hos ne någon öfversvinnlig lycka, hans erfa visat honom, att den icke var! nycket att bygga på, men han fann. hvad i an sökte — en asyl etter stormen. Äktenapet var för honom icke längre något vilande haf, med underbart sjungande sirener ller brottande vågor — det hade förlorat sin poesi och blifvit ett stilla vatten, som ö fram mellan skydda dammar,