Aftonbladet – 1 juli 1870, sida 3

; synpunkten, yttrar Kölnische Zeituug:! I skulle glädia ess mycket om denna underrä telse bekräftade sig, ty derigenom skulle Preu sen beträda rättvisans och den öppna re lighetens jemna väg. De tretton eller fjo ton garantier som Lothar Bucher spekuler: Hihop kunde i hela verlden icke anses för ar nat än tomma förevändningar. Preussisk regeringen far alls ingen rätt att uppsätt helt andra vilkor för Nordslesvigs afträdand än pragfredens femte artikel bestämmer. Fö att artikeln 5 icke skall få en utsträcknin som för Preussen är besvärlig eller kan sy nas betänklig, hafva vi alltid gifvit Preusse det rådet: Säg öppet och ärligt, att ni af mi litära grunder vill behålla Dybböl och Als(! och om ni tror att en del af Sundeved a samma grunder bör förblifva preussiskt (!) s angif de militära gränserna, men gå Öppe och ärligt tillväga så att de militära grun derna icke blifva ansedda såsom en blott fö revändnving m. m. i samms stil, Fedrelandet yttrar i anledning häraf föl jande: Kölnische Zeitung gifver sålunda sjelf et slående exempel på tyskt begrepp om rätt visa och reålighet. De gå icke längre än der egna. fördelen. Huru kan det ärade bladet inbilla sig, att hela verlden icke skulle betrakta det som en blott förevändning, om Preussen med hela Nordtyskland under sig af militära grunder nekar att utlemna Als och Dybböl eller påstår sig mot det lilla Danmark utom Kiel och Rendsborg behöfva ännu en tredje gränsfästning, som icke blott ligger i ett helt och hållet danskt land utan icke har något slags annan betydelse än den att hota de danska öarne! Vi tro mycket gerna, att Österrike för närvarande icke skulle göra mycket väsen om pragfreden utfördes på detta sätt och kanske icke någon annan heller; men det kommer dock något an på om Danmark är nöjdt dermed eller icke, ty den orätt det lede skulle i detta fall komma att kännas af hela Norden och helt säkert äfven f flere utom detsamma. Hvad vi kunna förkra den ärade tidningen, som nog gerna vill vara billig och rättvis, men i sitt blinda ;yska högmod icke kan vara det, är att det cke finnes en enda man i Danmark, som är å moderat, att han skall vara nöjd med utt Als och Sundeveds trofasta danska beolkning för evig tid öfverlemnas åt Preusenn. Den i Brissel utkommande men i rysk old stående tidningen Le Nord anför en med len bekanta signaturen D—d (antagligen Monrad) undertecknad artikel i Berlingske Tidende såsom anktoritet för sin åsigt att Janmark bör gå in på en kompromiss iden ordslesvigska saken och hellre nöja sig med tt knappt tillskuret stycke af det förlorade mrådet än hoppas på att fullständigt återinna deti ett allmänt europeiskt krig. Härid påpekar Folkets Avis, att D—d på tal m Danmarks förhållande till utlandet endast ämner de två olika meningar som i detta änseende vilja göra sig gällande, nemligen en ene att Danmark endast under en större mhvälfniog såsom en stormakts bundsförandt skall kunna återvinna det hela, den ndra att det hellre än att äfventyra ett såant krigs eventualiteter bör sträfva till en var uppgörelse af den sväfvande frågan, om en kan uppnås på någorlunda antagliga vilor,. Redan af dessa ord ser man att detj ke är fråga om att nägon i Danmark skulle ela Le Nords åsigt att Danmark bör taga not ett knappt tiliskuret stycke af Nordesvig, ty hvilken dansk man skulle väl anse etta för antagliga vilkor. Omedelbart derter erinrar D—d att det ingalunda är gifet att de vilkor som kuona uppnås äro nårlunda antagliga. Han har således blott imnt de två vägar man kan gå, men icke fvit något råd om hvilken man skall välja. SEEN