Aftonbladet – 29 juni 1870, sida 3

att beskåda? Jo, till vår största fröjd och för. undran märkte vi, att hon hade i sällskap med sig ännu en nästan fullväxt björn! Vi skyndade på och kommo dem på vid lag sextio fots afstånd. Då reste hon sig upp på bakfötterna och råmade, så det gaf eko i alla berg der omkring, men i det. samma fick hon ett skott af mig och ett dito af . den ena bland mina kamrater. I sin vrede och . dödsyra fattade hon nu tag i den andra björnen och kastade honom framom sig. Han brummade och höll ett förskräckligt väsen, men gaf sig vi.j dare undan och vardt eftersatt af en bland kamI raterna, hvilken hade sin bössa laddad. Strax nådde han björnen och sköt på honom, men då I björnen hoppade i fyrsprång, så träffade kulan enI dast långt ner i buken. Nu hade jag laddat om j och gaf mig fort efter. Närjag då hann opp nalle, var han så uppretad, att han kom mot mig, morrande och hväsande, så att skummet yrde om gaIpet. Jag lät mig dock ej förskräckas, utan gick I på. Då satte sig nalle, och när jag var honom på I en trettio fots håll, gaf jag honom ett ärligt skott, så att han tog farväl af lifvet. Det var en hane om tre eller fyra år. Mina kamrater kommo snart fram till mig. Det vardt fråga om förfriskningar; några sådana hade vi ej, men vi voro berusade af glädje öfver vår ovanligt rika fångst, så att vi gåfvo till ett förfärligt hurrarop, hvarefter vi fattade tag i nalle och släpade honom ginaste vägen tillbaka till den plats, der hans mor låg. Särna och Heden, 28 Jan. 1870. Sven Olsson. — Teets resa. Det tå vi öfver Ryssland bekomma från Kina, har haft många reseäfventyr att utstå, innan det hamnat i våra koppar. Från det teet, behörigen inpackadt, anländt till Maimatschin, gränsstaden till Kiachta i Siberien, skola vi följa ess väg. Den första tull tekistan betalar sker här. Och man debiterar på måfå, ty i Kina finnes inga fixerade tulltaxor på varorna, men deremot ärp tullförvaltarne taxerade. Dessa böra till kronan erlägga en viss gifven summa årligen. Resten är deras ensak. Dessutom eger här det första attentatet rum mot kistornas innehåll. De kinesiske embetsmännen borra nemligen hål i alla fyra hörnen, för att undersöka tcets beskaffenhet, men i sjelfva verket för att taga för sig en smula deraf. Då karavanen ofta består af tiotusen kistor, så blir det en nätt summa i pud, som sålunda går åt till profningen. I handeln bär denna operation namn af mjölkning,. Sedan de ryska köpmännen anländt och snusat, druckit och pratat, öfvergår tået i deras händer och släpas till Kiachta. Här mjölkas tekistan ånyo af ryska tullembetsmän. I packhuset har det vanligen härvid runnit så mycket te på golfvet, att också den lägre betjeningen och formännen få sin beskärda del af bytet. Den ryska tullen betalas för hela partiet efter den vigt en eller annan uppvägd kista har, och sedan denna tribut är erlagd, sys töet in i läder. Det finnes i Kiachta ett skildt skrå för detta sysslande. Nu lomberas varan och så reser den af till Irkutsk. lär mjölkas kistorna ånyo. Om nu töpartiet är destineradt ända till Moskwa eller Nischnij, så afslutas här med särskilda entreprenörer kontrakt om varans försändning hela vägen framåt, på en sträcka af 600 mil. Då entreprenören emottar partiet, mjölkar han kistorna på nytt, för att se efter om varan är duglig. Med karavanen afsändes en särskild bokhållare — nageln kallad — som vanligen i medvetslöst tillstånd, efter ett grundligt afskedskalas, instufvas på kärran såsom en zibik tå. Zibik så kallas den skinnomsydda tekistan. Nu bär det i sakta mak af med karavanen. I Tomsk ombytas formännen och hela tcpartiet väges upp på nytt, och så mjölkar man åter, för att undersöka om varan försämrats på vägen. I händelse sådant inträffat göres afdrag på forlönen, och räcker denna icke till att betäcka skadan, så tagas hästar och åkdon i beslag. Det händer ofta, att man i kistan jemte tået finner stenar, sand och hafre, hvilket antingen formännen eller andra personer på herbergena under vägen ditpraktiserat. En systematiserad plägsed att bestjäla tekaravanerna råder öfverallt i deras väg. Ofta plundras de öppet. Det händer dock att t6et måste sändas skyndsammare än på det ofvannämnda sättet, och då bytas hästar om flera gånger under vägen till Tomsk. För att då hindra formännen att stjäla, hyres en person enkom för att ligga ofvanpå zibikerna, så framt det icke finnes någon, hvars väg i alla fall ligger vesterut. från Tomsk till Tjumen på ångbåtar. Härifrån reser en del af partiet till den stora marknaden i Irbit och resten forsätter kosan. Den värsta är assagen öfver Uralska bergen. Lassen minskas till hälften och med möda sträfva de dock uppåt. Ännu svårare är nedfärden, ty ofta händer att kistorna flyga ned i klyftorna. Men när allt detta är lyckligen passeradt, börjar karavanen att anse sig framme vid målet. Bokhållaren putsar och kammar sig samt tänker på aflevereringen. Och några veckor derefter hamnar teet på marknaden i Nischni Novgorod. Nu följer öppnandet, sorteringen, prissättningen, blandningen, förfalskningen m. m. under t6eta vidare öden, innan det kommer på konsumentens bord, men det hörer till en annan framställning. — Någonting riktigt hemskt. I Arboga Tidning för i fredags läses: Till stadens begrafningsplats vallfärdar företrädesvis den inbilske ty stället är tacksamt på att försätta själen än i den ena, än i den andra känslan af öfverspända, stundom Jljufva, stundom sorgliga föreställningar, hvilka på den inbilske utöfvar det intrycket att densamma trädt ur verlden och för en stund kan försätta sig hvar den bebagar, låta själens ider stiga upp till himlen eller göra bekantskap med dem hvilka icke der äro nog lyckliga att få inträde. Om ett prasslande ljud förnimmes, icke under då, i händelse man är svag för intryck, att detsamma hos den inbilske låter sig höras som vore det dofva bultningar från grafvens djup; om ett ljud tränger sig till den förskräckta qvinran helst hon tror sig vara eu ångerfull Magdalena, tror hon beatämat sig höra förtviflang nödrop i grafven och är så förvissad om verkligheten af det on erfarit, att för henne återstår intet annat än att upptäcka en hemsk sanning, nemligen att en menniska skall hafva blifvit lefvande begrafver, hvarpå vm inte tviflar det ringaste, ty Gud har för henne låtit uppenbara de erforderliga bevisen, nemligen de af henne hörda nädropen och bultningarne. Då en så Kårresande hemlighet trycker bjertat är det icke underligt om man ej kan afvå tand för tunga, Det är så godt att för andra få meddela den ohyggliga tilldragelsen och snart är muntelegrafen i verksamhet, utspridande ryktet om att en skendöd skall hafva blifvit formligenbe grafven. Den inbillska qvinnan som först lärer utspridt ryktet skall vara känd för att icke upp: såtligt vilja löpa med osanningar, så, vid betraktandot deraf att ingen omöjlighet vore det en Menniska kunde iråka en slik förskräcklig död som qvinnan beskrifvit, beslöt man sig ait förliden tisdag formligen undersöka grafven och likkistan, då vid öppningen liket befanns hvila lugnt och icke hade rört sig det ringaste, samt syntes varit praedveten om den oro som visar sig ä de skenlöda hvilka hafva den olyckan att braitas med döden om det kära lifvet som de måste åt denne öfverlåta. HKandelsunderrättelser. GÖTEBORG de 28 Juni. Kursnotermgar: LonJan 4! TT 4 Om sommaren föres tået I