Aftonbladet – 29 juni 1870, sida 2

STOCKHOLM den 29 Juni. : 2S ce Um det behöfts något ytterligare bevis på uru föga allvarsamt menade de eftergifter arit, genom hvilka fransmännens kejsare gifit sig sken at att vilja öfvergå från den peronliga regeringen till ett verkligt konstituonelt system, så har man erhållit det uner de förhandlingar, som egt rum i lagstifande kåren rörande lagen om mairerna. Man ar gått in på att gifva de representativa örsamlingarne utvidgade rättigheter, men när rdniogen kommer till de lagar och åtgärder, vilka kunna medföra någon rubbning i det flytande, som den högsta viljan önskar utfva på nationalrepresentationens sammanättning, då är det slut med eftergifterna. fan ger gerna nationalrepresentationen andel lagstiftning och beskattning, och vältar derned ifrån sig på representationen ansvaret ör de åtgärder som vidtagas; men med förehåll att man får sammansätta denna re-l: resentation så, att den villigt fogar sig efer regeringens önskningar. Lagen om mairerna, som i dessa dagar föevarit till behandling i lagstiftande kåren, är detta afseende synnerligen betecknande, emelan den står i mycket nära samband med rågan om den officiella kandidaturen. Det .r nemligen mairerna som skola i kommuerna vara prefekternas redskap för att gewomdrifva valet af välsinnade kandidater till vationalrepresentationen. Derför har också regeringen i det föreliggande lagförslaget föroehållit sig den med den kommunala friheten oförenliga rättigheten att utovämna wmairerna. Den liberala oppositionen har vid bekämpandet af detta förslag icke underlåtit att påpeka dess politiska betydelse. Sålunda har Picard på ett kraftigt och snillrikt sätt ådagalagt, att i ett Jand der allmän rösträtt är gällande, det parlamentariska systemet icke kan slå rot och utveckla sig utan att det bar sitt stöd i en fullständig kommunal sjelfständighet. Jules Favre och Grevy gingo ännu mera rakt på saken och förklarade öppet att lagförslagets bestämmelser inneburo den personliga regeringens och den officiella kandidaturens upprätthållande. Hr Ollivier, som försvarade I:gen, tog sin tillflygt till åberopande af administrativa nödvändigheter och: anförde för öfrigt Belgiens exempel, ehurna detsamma här icke var tillämpligt, då i nämnde land allmän rösträtt icke eger rum. Hr Ollivier vann den tvifvelaktiga äran att för detta med hans fordna yttranden så föga öfverensstämmande tal mottaga de varmaste lyckönskningar af högern och specielt at hr! Granier de Cassagnac. Att regeringsförslaget skall bifallas af majoriteten, som för sin närvaro i kammaren har att tacka just de af regeringen utnämnda mairernas understöd, är för öfrigt icke något tvifvel underkastadt. Också förkastades med 187 röster mot 55 det af hrr Favre och Grevy framlagda motförslag, som stadgade att mairerna skulle väljas af municipalråden. En artikel i la Patie, införd på morgonen samma dag nämnde beslut fattades, hade redan låtit majoriteten veta, att ministåren, oaktadt alla de an-närkningar som hade blifvit och ytterligare kunde blifva framställda mot hennes system, skulle ornobbligen stå fast dervid. Telegrafen har redan underrättat oss att, lagstiftande kårens petitionsutskott beslutit tillstyrka kåren att med anledning af de orleanska prinsarnes petition om tillstånd att återvända till Frankrike, öfvergå till dagordningen, d. v. s lemna petitionen utan afseende. Ett i Paris gängse rykte berättade, att ämnet förevarit till öfverläggving vid en i fredags på Saint-Cloud hållen ministerkonselj, dervid det skulle ha beslutits, att regeringen skall motsätta sig förslaget då det förekommer i lagstiftande kåren. Kejsaren personligen skulle dessutom ha yttrat den önskan, att diskussionen kunde uppskjutas till nästa session. Emellertid harp essen börjat sysselsätta sig med detta ämne och det visar sig att regeringens misstroende-politik kommer att röna föga understöd. Om än en och annan organ, till rättfärdigande af de mot de landsflyktige prinsarne riktade undantagsåtgärder, åberopar de anspråk som de skulle kunna göra gällande på Frankrikes krona, finnas deremot andra som framhålla, att petitionärerna endast söka göra gällande sina rättigheter som franska medborgare, utan att framställa sig såsom något slags pretendenter. Dessa tidningar uppmana följaktligen regeringen att för de landsflyktige öppna tillträdet till fäderneslandet. Detta skall dock icke förändra de på högsta ort fattade besluten; men dessa måste rättfärdigas inför kamrarne, och hr Ollivier som inträdt i styrelsen för att inviga ett nytt politiskt tidehvarf, men endast åstadkommit de gamla proskriptionernas upprätthållande och de poitiska rättegångarnes förnyande, skall dervid få ett nytt tillfälle att ådagalägga sin vanmakt. Ratifikationen af fördragen avgående jernvägen genom S:t Gotthard skall måhända komma att ega rum förr än man trodde: Nordtyska förbundsparlamentet har å förbundets vägnar beviljat anslag till det blifvande bolag, som skall åtaga sig detta arbete. Kamrarne i Wirtemberg skola med det första gripa sig an med ett dylikt lagförslag. Den schweiziska förbundsförsamlingen skall i början at Juli sammanträda för samma ändamål. Under dessa omständigheter hafva de i saken intresserade makterna med ledsnad sett, att framläggandet af ett lagförslag angående S:t Gotthardsbanan för italienska kamrarne blifvit uppskjutet ända till instundande November månad. De hsfva derföre hos kabinettet i Florens yrkat, att parlamentet redan före den närvarande sessionens slut måtte inkallas för att fatta beslut i denna fråga. Senare underrättelser gifva vid handen att italienska regeringen i detta hänseende vill gå de andra makternas mm ill NAR Tlan lör namlisan sala RR hr bär