Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 3

.) lIragavarande stultelse nar, enugt nvac E stadgarne upplysa, till uppgift och ändamå -Jatt på den evangelisk-lutherska bekännelsen: n grund befrämja Kristi rikes tillväxt. Det äl 2J onekligen en vacker uppgift, och sällskape skulle i öfverensstämmelse dermed vara ett glädjande bevis både på vår tids allvarligare religiösa behof och samma tids associationssträfvanden på äfven det rent andliga området. Tyvärr är det dock icke alltid sagdt, Jatt skylten så noga angifver hvad som verkligen finnes i butiken. Utan all slags jemförelse för öfrigt, vet man att t. ex. det stora sällskap inom katolska kyrkan, som kallar sig Jesu eget, just icke gjort sig kändt för att vandra i mästarens fotspår. Vare det långt ifrån hvarje allvarlig och fördragsam person att påstå, det Evangeliska fosterlandsstiftelsen säger ett och menar ett annat — man bör tvärtom kunna vara förvissad att den verkar fullkomligt in bona fide på grund af en uppriktig öfvertygelse; men Iman kan måhända icke vara lika förvissad I derom, att stiftelsens verksamhet förmår fylla l uppgiften: Kristi rikes tillväxt, såvidt man I I med detta uttryck menar hvad som väl derI med bör menas: en i gerningarne uppenbarad Ilifskraftig religiositet och icke blott att man lyckats sälja så och så många tusen mer eller mindre enfaldiga, mer eller mindre fanatiska småskrifter, eller att man kan underhålla så och så många dussin kolportörer, af hvilka det stora flertalet icke synes hafva gjort sig reda för hvad ett verkligt apostlaembete betyder. Af frukten känner man trädet. Hvad har Evangeliska fosterlandsstiftelsen hittills uträt. tat? Har detta sällskap med sina sedan stiftelsens början tryckta 4,869,000 böcker, med sina 11,000 exemplar af tidningen Budbäraren, med sina 109 resepredikanter, sin ganska systematiskt uttänkta organisation af reseombud och provinsombud, sin hierarkiska styrelse verkligen uträttat något för det sanna religiösa Hfvet, det är, för den högre andliga kulturen i landet? Aro menniskorna på de ställen, der stiftelsen utvecklat sin lifligaste verksamhet, i någon mån andligen bättre än på de orter, dit denna verksamhet ännu icke sträckt sig? Stiftelsen har vid sitt senaste årsmöte, efter så många års verksamhet (den stiftades år 1856) icke kunnat uppvisa något sådant. Årsberättelsen tyckes ej ens, hvilket är det anmärkniogsvärdaste, bekymra sig om att försöka framlägga sådana resultat. Denna berättelse, hvilken för öfrigt visst icke är kvapphändigt affattad, inskränker sig till meddelandet af stora siffror om de genom stiftelsens försorg tryckta och spridda böcker och tidningar samt återger en mängd rapporter från sina kolportörer, men hvilka rapporter röra sig inom de allmänna frassrnas område, utan att gifva oss några faktiska upplysningar om hvad rapportörerna verkligen uträttat. . Hvad man får veta är t. ex. att stiftelsen föranstaltat eu godtköpsupplagai 5000 exemplar af hir Elmblads, Falks och Löwenbjelms Proföfversättniog af Nya Testamentet, i hvilken åtskilliga ord blifvit ändrade, så att bättring blifvit ersav Med sinnesändring och rättfärdiggöra. mea Xrättfärdiga, hvilket visserligen kan vara af vit vid bibelläsningen och hvars olika tolkning förut föranledt en schism mellan de troetide, men dock svårligen är af den vigt, att det skulle på något verksammare sätt befrämja Kristi ,rikes tillväxt,. Vidare får man veta att Aktenskapet, en bok öfver alla äktenskapets förhållanden med ledning af Skriftens ord, blifvit öfversatt och utgifven i 3000 exemplar, att Pontoppidans Samtal mellan några hoffröknar utgifvits i 2000 exemplar, att julkalendern Frideborg fått sina 3500 exemplar, att Gyllene äpplen i silfverskålar utkom till julen i 1500 exemplar, att sällskapet spridt gelatinbokmärken med bibelspråk i 1000 exemplar. Så har också I dag ut-j gifvits i 17:de upplagan af 10,000 exemplar;t af Kort anvisning att blifva salig, har 6:tel upplagan utkommit, o. s. v., o. s. v. En full-! ständig katalog öfver sällskapets alla utgifna l: böcker meddelas derjemte in extenso, en rätt! kuriös samling. 8 Arsberättelsen redogör för provinsombudens meddelanden, och man får bland annat l veta att ett sådant ombud i de norra or-l? terna fästat uppmärksamheten på den j myckna lögn, som i våra dagar genom tidningar, böcker och halflärdes (kolportörers?)! fräcka utlåtanden sprides äfven bland all-l! mogen till undergräfvande af trosgrunden.! Huru det egentligen står till med det reliN giösa lifvet i provinserna och hvad ombuden ! för detsammas befrämjande i god syftning! uträttat får man deremot icke veta, hvaraf man naturligtvis måste draga den slutsatsen, att de derom hafva intet att förkunna. Man! må ock komma ihåg, att provinsombuden, : Å Il I E S I S 6 l D 1 f S f j 8 c t HBT 8 hvilka representera stiftelsen i hvar sin ort, hafva sig af sällskapet uttryckligen förelagdt att söka förekomma lärostridigheter och onyttiga spörsmål., d. v. s. att såvidt på dem ankommer qväfva hvarje diskussion i de ämnen, som äro för menniskan vigtigast, och förbjuda sina får att ens framställa en fråga, som kunde vara för stiftelsen misshaglig. Provinsombuden äro för närvarande 178 och ibland dem 82 prestmän. Näst efter provinsombuden komma reseombuden eller stiftelsens inspektörer, hvilkas verksamhet, enligt årsberättelsen, vunnit en större omfattning än förut, utan att ändock på långt när kunna motsvara det behof, som från orterna i detta afseende gitvit sig tillkänva. Det är isynnerhet hr Lindberg, den! ofvannämnde predikanten i Bethlehemskyrkan, som användts såsom reseombud och hvilken i sin egenskap at inspektör genomströfvat en stor del af Sverige. En lägre afdelning inom hierarkien äro kolportörerna, men det är dock på deras skuldror, som arbetet till största delen tyoger. Kolportörerna äro såväl spridare af stiftelsens många tryckta skrifter, som förkunnare af det muntliga ordet, och skulle kunna utöfva ett stort inflytande, om deras förmåga motsvarade hvad stiftelsen med dem afsett. Deras antal är för närvarande 100. Flera bland landets ordinarie prester gynna kolportörsverksamheten, under det andra söka motsätta sig densamma. En prestman från mellersta Sverige skrifver till stiftelsens styrelse, att det är behof af många och förenade krafter till motarbetande af det andliga mörkret. Orsakerna till detta mörker uppgifver prest