Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 2

hon lutade med sin skälmskaste och barnligaste min kinden mot handen, och om han inte injagade hos mig en verklig fruktan... Som sagdt, om jag hade mod, skulle jag fråga honom, huruvida jag ändå inte har rätt Ja, jag har då ingen fruktan för hans tvära miner,, sade fröken Denkwart alltjemt i samma öfverlägsnpa ton, och skall verkligea fråga honom härom. Ja, hvadiallverlden skulle hon väl kunna ha för sorts sorg! Jag är visst inte nyfiken, men det skall jag minsann ta reda pål Ångbåten lägger pu till vid trädgårdsbron, sade Agatha, hvem i all verlden kan komma så här tidigt på förmiddagen? Ack, det var sannt, Cornelia Palm ämnade sig ju hit och hon tar alltid tiden i akt. Och jag, som glömt att jag lofvat vara precist klockan elfva till mötes vid bron! Fru Bernard reste sig ur soffhörnet med vanlig maklighet, men innan hon hunnit till dörren stod Cornelia der. Man bör aldrig lofva mer än man kan hålla, sade Cornelia på fru Bernards ursäkter. Jag gör det åtminstone aldrig... i det fallet är det en liten skilnad mellan oss; ja, det är hela saken! hon smålog och nickade. Och se nu kan jag få helsa på den unga frun och den lilla, goda fröken Denkvart! Sitt nu ned bär med oss... en kopp schokolad skulle kanske smaka efter resan? Återigen riktade fröken Denkwart en skygg blick bort på Agatha. Ja, för all del. Det är verkligen älskvärdt af Agatha att inte bli ond, för det jag emellanåt kan glömn a att jag ännu inte längre är värdinna,, tänkte ;röken Denkvart, som, för att godtgöra sitt tel, hörjade i all ödmjukhet ikläda sig en tjerarionas skepelse och i min och åtbörder