Aftonbladet – 27 juni 1870, sida 3

Hårdrökta, infama cigarrer! svarade han vresigt och gick ut på balkongen. Der satt han ensam och rökande till sent ut på qvällen, — Ja, han dröjde så länge derute i ett tyst grubbel, att Agatha skämtsamt frågade, om han fått sådan smak på att sofva under bar himmel, att han också för natten ej ämnade komma in, TIONDE KAPITLET. Septembersolen glittrade öfver elfven och kastade långa strålar in i de ljusa, höga rommen på Ekedal. Några kanariefåglar qvittrade och flaxade i en förgylld bur invid blomsterbordet, der Agatha stod och inflätade daggfuktadt nerfgräs mellan de fina stängerna. Daggen och juvelerna på hennes fingrar gnistrade i kapp och fåglarne stänkte under sitt morgonbad omkring sig små glittrande kaskader, Hennes hvita morgonklädning föll i raka veck från axlarne och ped till fötterna, medan de vid midjan voro sammanhållna af ett skärp äkta brässelspetsar; det mörka håret var uppfästadt med en smal sköldpaddskam, men stal sig ned i några tunga, vårdslöst sammanvridna lockar. Hon vände sitt strålande ansigte till sin man, som satt en bit ifrån henne, med Handelsoch Sjöfartstidningen öfver sina knän och ögonen riktade på henne. De intressanta börsnotiserna hade fått ge vika för Agathas frågor: — om han tycke att fåglarne nu icke saknade något, och om han trodde, i fall hon skulle hänga ut buren i ett fruktträd, att den stora stallkatten skulle kunna rusa upp och klösa ihjäl de små stackrarne — då hon skulle bli alldeles otröstlig. Bäst är att ha buren inne, sade herr PenkwartEmed tonen hos ep diktator, algär