Aftonbladet – 27 juni 1870, sida 3

Men kunde han väl sofva den sömnen? Hade han inte på något sätt väckt och underhållit den unga flickans fantasi, han kallade det icke kärlek — och medan han fördömde pnga flickors hjernor i allmänhet, svor har öfver sig sjeu öcn act nan, SÖM å Sang Dir vit så farligt bränd, dock icke lärt sig att tillräckligt Varligt umgås med dessa svaga opålitliga, nyckfulla varelser, dessa känslofulla chaos i hvilka aldrig något varde skulle kunna bringa ljus och ordning, medan hans minne som ett troget aftryck återkallade hvartenda af Helenes pord. Han slängde cigarren långt bort och inlät sig med Agatha i ett ifrigt resonnemang om den förglömda Schweizerhyddefrågan; han var vid ett krångligt lynne och motsade alla hennes förslag, medan han tydligt tyckte sig se Helenes bleka ansigte förebrående riktadt emot sig. Han tog upp en ny cigarr, men glömde att tända den och kände en verklig lättnad, då han på terrassen mötte herr Denkwart, som begifvit sig ut för att söka sin fru. Edvard började genast att afhandla egendomsköpet, under det han icke släppte Agatha ur sigte, af fruktan att hon likväl skulle förråda hans närvaro på kullen. Men detta var onödig försigtighat, ty de båda flickorna blefvo den qvällen icke vidare synliga pch de svarade Agatha, som lät fråga efter dem, att elene kände sig trött och något illamående efter den långa promenaden till Ekbacken. Edvard, skall du inte gå upp och se om henne? En snäll och älsklig flicka, sade Ågatha, Hon behöfver bara vara i fred, svarade han kort och tände sin cigarr, den tredje under den sista qvarten. Det var rysligt hvad du blossar på, Edvarde