Aftonbladet – 25 juni 1870, sida 3

och norr? Pojken stirrade i golfvet och de långa, hvifa Inggen bortskymde de grisgrå ögonen inte svar följde. Kom nu hit och ställ dig mid på golfvet och föreställ dig, att det är kartan d står på. Ser du — yttrade skolmästaren, i de han fog pvjxen i näsan och sträckte Höfvudet mo taket — dö har ou nordpolen. Här — och der vid tog han den eXgminerade i venstra örat, lå tande honom göra venster Oi -— här är vester, Åter nöp han honom i högra örat, Så att pojker gåvrde helt om, detta är öster, — Vidare — med nypnivg i gamma öra och höger om — na! har du söder oci At tog han pojken i skul drorna och vände honoii Belt om samt applicerade åt spark å posteriori, så att exafnämaden kom på alla fyrå — sder är norr! Kommer åt ft inte ihåg allt det der I iorgon, så får du stå i skat vyrån en hel dag utan maft.; Morgondagen kom, landsvägarn Yoro öfverfylda 5f ekadelystne, som ville se hans högvördighet Kyrkati far !Ofrad och klädd med blommor; äfven det gamla skolhuset hade fått sin tribut af Floras håfvor. Gudstjenst och invigning voro slutade, och bispen begaf sig till skolan. Nå, nu kära feder Pyskolmästare, skall jag väl höra hvad heder ni gjöFt Åt mitt val Den gamle läraren bugade sig djupt och begytte med kristendom — något som barnen på landet alltid varit godt hemmastadda uti. — Bispen nickade bifall. Nå, min tän; äro barnen något bemmastadda i historien ? — Frågorna, när Carl den XII var född och stuade, när Gustaf 11! blef skjuten besvarades flinkt. iskopen reste sig nu för äts gå. — Nej, — yttrade skolmästaren sjelfförnöjd. — Ers högvördigigt doktorn och biskopen skall väl höra något i geografin bEkså?. Det vore förbålt — blinkade eideman med sitta klippska ögon. — Kom nu hit du,, — pekade lärarefi å vår hvithårige vän sedan gårdagen. — Säg oss nu, hvar har du nordolet samt öster, vester, söder och norr? — Pojen ställde sig midt på golfvet med ögonen fåstade på detsamma. — Petta se. Ja vära pollen dä — och härvid tog han 5g i näsan och vräkte hufvudet bakut, så att ögonen blängde i taket. Derefter tog han sig i örat och vände sig åt öster, vester och söder; till sist gaf han den framför honom stående kamraten en så väldig spark, att han tumlade mot närmaste vägg — å det der de ä allt norr dä — sade den examinerade med triumferande min. Weideman skrattade — så att istermagen häfde sig. — Men, min gosse, hvar har du lärt dig det? — Jo, af honom der — svarade pojken tvärsäkert. Biskopen klappade gladlynt skolmästarn på axlen — Undervisningen är nog bra, men sättet är litet befängdt,, — hvarefter han lemnäde skolan och den förbluffade läraren.