Aftonbladet – 25 juni 1870, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Engelholms förste poliskonstapel eller, som han här kallas, stadstjenare, har hos stadsfullmäktige uti en ingifven skrifvelse förklarat sig omöjligen kunna tänder denna varma årstid gå och knoga i tjock vinterdrägt, den der förursakar honom oupphörliga svettbad, utan har han bedt stadsfullmäktige om en lätt och behaglig sommarkostym. Denna ödmjuka anhållan väckte bland hrr fullmäktige mycken munterhet, och blef den gode Larssons begäran bifallen utan tvekan. Drätselkammaren skall se till att Larsson utstyres i sommarskrud. -(EHGELH. TDNG.) — Curiosum. Ett den 20 sgistlidne Maj hos friherre R. v. Essen på Ljunghem i Westergötland födt stoföl efter Spadässin befanns genast ef: ter födelsen hafva mjölk i sitt jufver. Denna mjölk rann dels ut af sig sjelf, dels mjölkades den ut och uppgick till ungefär 1 qvarter om dagen, efter hvad man kunnat beräkna. Dermed fortfares ännu och bar mjölken föga eller intet minskats, oaktadt medel tilldess fördrifvande användes. Veterinärläkaren på orten säger sig aldrig hört omtalas dylikt fall. För öfrigt är fölungen mycket kry, storväxt och liflig. Eburvu den födes väl af modren, så att den är särdeles hullig, har den redan vid 8 dagars ålder börjat äta hafre ur modrens krubba, och tyckes således vara tidigt utbildad i många afseenden. Vi hafva sjelfva varit i tillfälle att smaka utaf denna fölmjölk och kunna intyga, att den har samma smak och utseende som vanlig stomjölk. (TIDN. F. HÅSTVÄNNER) — Han slapp med blotta förskräckelsen. Här om morgonen gick hr X., grönsaksodlare i Enghien, ut i sin kälplantering, då han fick se en k rt sitta nedhukad i ett dike, förgäfves sökande dölja under sin blus två kålhufvuden, som han stulit. Hr X., en riktig Herkules, gick fram till tjufven, tog honom i kalufsen och tvingade honom att följa med sig, just som han ämnade taga till benen. Släpp inte kålhufvudena, karl, och framåt med er, röt han, eljest ska det bli annat afl När de kommit till boningshuset, förde hr X. sin fånge in i köket: k Jenny Iv skrek han, tag hit min stora hvassa nifl Tjufven föll på knä. Nåd!s ropade han, jag är en fattig familjefar! Nej, ingen nåd! svarade hr X. och dermed tog han ned från taket en rökt skinka och skar ett stort stycke af den, räckte stycket åt karlen i blusen och sade: Seså, gå nu hem och koka kälen, men kom aldrig hit mer! — Undervisning i geograti. Gubben Wejdeman — biskopen i Skara — hade en klockare, som mycket sysselsatte sig med läsning och forskning i skrifterna. Bispen tyckte derföre, att mannen hade en alltför underordnad plats och gjorde honom fördenskull till skolmästare samt lofvade att någon gång titta till honom, för att höra huru han undervisade barnen. Några år derefter skulle biskopen förrätta kyrkoinvigning och visitation just i den församling, der skolmästaren var anställd. Denne, härom underrättad, skyndade sig att plugga i barnen några vissa frågor och svar. Så t. ex. framkallade han en 14—15 års hvitraggig bondpojke frågade honom åtkilligt i geografien, hvilet dock gick knaggligt. Den tiden öfvades ock detta ämne till husbehof. Nu har jag gjort dig flera gånger samma fråga, och nu skall du bestämdt säga mej: hvar har du öster, vester, söder —ALLLrYee——— Ar