Aftonbladet – 25 juni 1870, sida 3

krukorna var ett bra påfund, se på den del blomsterparterren!....:-jag tror verkligen jag håller på att få lust tin den här lilla jordlappen, och kojan ,der .. Och hjertat? År da inte nyfiken att få veta namnet på den hustru jag har funnit lämplig för dig? Jag tänker endast på Ekbacken nu... till hvilket mera poetiskt namn skulle det väl kunna döpas om? Låt oss slå oss ner och fundera, sade Agatha och såg bort till Helene, som satte sig något afsides på ett gungbräde. Nej, mitt herrskap, jag stannar vid det gamla Ekbacken ändå, det har något så reelt och trefligt med sig; ja, den här lilla, soliga Ekbacken, den gör mig riktigt varm om hjertat! Det är nu afgjordt, stället blir mitt. Fem ljusa och trefliga rum är just lagom för en gammal ungkarl. Här vill jag slå mig ned på ålderdomen för att vegetera och dö. Fick du de der hösttankarne från de prasslande löfven? frågade Agatha och skakade från sin skiftande klädning några vissna och skrumpna blad. Låt oss gå utmed häckvägen der; det är tid på att vi ge oss hem igen Denkwart är kanske redan kommen. Ja, stället skall bli mitt, återtog Edvard och började under hemvägen tala om en grundlig reparation, som han genomgående beskref från fotresningen och till takåsen. En ond vind har bestämdt blåst på dig, sade Martina, då de åter stodo i salongen, du har någon farlig, kassaförstörande byggnadsfeber i faggorna. Är pappa inte hemma änna? Ici, Lucy! Hvart går du, Edvard? Jaså till orangeriet! Ja, vet du, Helene, det är stor synd att redan sätta sig här inne! En så vacker atton, varm och solig som i sjelfva högsommaren. Låt oss gå ned i trädgården. Hon fattade Helenes arm, hvar