Aftonbladet – 23 juni 1870, sida 3

lät han förmå sig, att uppföra en ännu lefvande författares verk. En gång sade han till en herre, som personligen uppvaktade honom och enständigt bad honom att antaga hans pjes till spelning: Min herre, för närvarande kan jag det inte men... efter er död, då får jag se. — Parisersångerskan Morio satt nyligen i en jernvägswaggon tillsammans med en herre, som talade på ett mycket uttrycksfullt sätt, dock icke med munnen, såsom man skulle tro, utan med fötterna; den blyge gentlemannen öfverlemnade nemligen åt sina fötter att för den vackra sångerskan tolka sin kärlek. Mademoiselle Morio blef slutligen uppledsen på denna plågsamma tolkning och utbrast: Min herre, var så god och säg ifrån att ni älskar mig, och för himlens skull förstör inte mina satinskängor!