Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 2

Åh, jag säger inte mera än jag kan stå för, återtog Lina med en liten knyck; men om han på sjelfva lysningsdagen ville vända upp och ned på partiet med grosshamdlaren? Hvad i Herrans namn, säger Lina!s Jo, det är säkert, tör jag hörde fröken Agatha sjelf säga det, med mina egna lekamliga öron, och en karl kommer minsan inte för inte och vill vända opp och ned ... Nej, det är naturligt! Och min tro är derföre, att han är pin palen i fröken, fastän han knappt låtsade se ennre som brud. Att vi aldrig förut hört ett nys bärom., Fru Devkwart är minsann inte den, som låter folk se hur hon har det. Visste man väl ett knyst, förrän hon gifte sig? Ja, ett sådant bröllop, inga andra gäster, än den der mjäkige Kapten Elders, med sin maj fru! När man har det så fint och gentilt ... speglar, mattor, silfverserviser, champagne och rariteter från verldens alla väderstreck, så skulle jag i deras ställe bjudit hela staden! Men det skall väl vara förnämt, fastän jag nte begriper sådant... jag har aldrig i min id varit med på ett så knussligt brötlop! Juongfro Lina gjorde härvid en afgörar,de knyck på hufvudet och fann det Xadtligen vara tid på att gå efter källvatten, hvarvid Andersson följde henne ned åt gatan, medan väninnorna beoåtyvo sig hvar till sig, för att vidare göra sina reflektioner. Ja, Agatha var nu gift; den oberoende samhällsställningen var uppnådd. Det förflutnas rassliga härfva låg som afklippt bakom benne, oh man skulle aldrig försöka att reda den, — ich hon sjelf minst. — Ingen oförsigtighet, ngen öfverilning, ingen opåkallad bjertnupenet, som i det hela tjenade till ivgenting, inge förleda henne att ens ett ögonblick, are alg med tankar eller handliog, dröja