Aftonbladet – 21 juni 1870, sida 2

ingen smak!, — och hon sväfvade ut, i det hon gaf sin mor en liten nick. Fru Bernard satte sig tillrätta isoffhörnet, tog stickstrumpan i knäet och började fundera på, om icke en brasa på den stormiga Augustidagen skulle vara en skön sak samt huru de, som aldrig fröso, egentligen skulle vara till mods. Då stod plötsligen fröken Cornelia Palm framför henne med sin nakna, mörka hals, utan någon mildrande krage eiler sjalett, skjutande rakt fram ur kappfodralet. — Fru Bernard svepte ovilkorligen den vadderade koftan tätare omkring sig, då hon såg detta nakna parti och bjöd Cornelia vara hjertligt välkommen. Sedan Agathas första lysoiogsdag hade fru Bernard icke haft tid att besöka sina andligt sinnade vänner, hos hvilka hon förut hemtat så stor tröst, och i den ton, hvarmed Cornelia i början tilltalade henne, låg också en mild förebråelse. Det har gjort oss ondt, min bästa fru Bernard, att på så länge inte ha sett er i vår lilla krets., sade Cornelia, som helt långsamt beredde sig att taga plats i det andra soffhörnet, under det hon lade en stor pirat som en föreningslänk emellan sig och fru Bernard, Agathas förlofning, svarade denna, och tillrastningarne för hennes bröllop ha inom hus gjort oss så mycket att syssla med.n Ja, hon gör i verldens ögon ett godt parti och fru Bernard tycker väl jag är ohöflig, som inte gratulerar; men mitt samvete kan inte tillåta mig detta. fröken Cornelia snöt sig beslutsamt och tycktes inte vilja ge med sig en tum. Jag förstår inte rätt?... frå Bernard blickade en smula konsternerad i taket. Fra Bernard skulle förstått mitt motiv,