Aftonbladet – 21 juni 1870, sida 2

sagolika lif de rika och förnäma damerna föra i hennes mors hemland, på dessa underbara berättelser som väckt hennes första åtrå efter nöjen och lyx, men hon gäspade åt detta vällustiga och passiva lif i hängmattor — nej! hennes lif skulle bli en brusande ström — allt som kom i dess väg skulle ryckas med eller sopas bort, och gläd. jens yrande skum skulle fräsa högt i sky Det var att letva! Ja, hon ville icke vara den kloke köpmannen, som i en vågskål mi: nuterar ut sina varor, hon ville med fulla händer strö dem ut genom fönstret, eller kasta dem i sin väg; hon, som förr endast känt umbäranden, missräkningar och försakelser, skulle nu känna en slösares njutning Hvad rörde det henne om verlden kallade henne dåraktig? Hon kände dess lumpenhet och roade sig på dess bekostnad. Den plats i samhället, hon nu komme att iotaga, visste hon icke skulle kunna vinnas utan en eller annan skärmytsling. Millionärens hustru var någonting helt annat än den ringa och fattiga sjökaptensdottren. Man skulle ha svårt att förlåta henne de trappsteg hon lyckats gå uppföre, och sällskapslifvet var den arena, der hennes strider skulle utkämpas; men hennes behag skulle segra, och toiletten var det vapen, hvarmed hon ville slå sina motståndare. Hennes öfverläggningar med sömmerskorna antogo en diplomatisk anstrykning, medan hon valde de färger, som bäst passade för hennes mörka ögon och svarta hår. Agathas mor deltog ofta i dessa öfverläggningar. När hon icke sjelf varit nog lycklig att ha gjort ett rikt parii, så var, efter henne, ingen närmare härtill än Agatha. . Det öfverflöd, som tillföll dottren, skulle också fäffa modren... detta var en logisk följd, och fra Bernard besvärade sig icke vidare