Aftonbladet – 18 juni 1870, sida 3

LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Macaulay, Biografiska skirzeor. — Spielftöchag en, Slägga och Städ. Biografiska Skizzer af. Thomas Babington Macaulay. Öfversättmng. Carlshamn 1869: Då namnet Macaulay står på titelbladet, är hvarje annan anbefallning öfverflödig, Men vi frukta, att den lilla oansenliga boken möjligen skulle kunna undanskymmas af en hop tjocka volymer, de der uppdyka i bokmarknaden för att åter spårlöst försvinna; derföre skynda vi att anteckna dess tillvarg. Den fina kritiska blick, des prägel af själsadel, som är utmärkande för allt hvad Macaulay skrifvit, tioner man äfven uti dessa skigserade teckningar af tre ryktbara män: Fredrik den II af Preussen, äfven kallad den store, John Bunyan och Qliver Goldsmith; i sanning ett egendomligt triumvirat — den samyvetslöse, bärdbjertade, snillrike krigaren och statsmannen; den varmblodige, inspirerade predikanten och skalden; den sorglöse, godmodige belletristen och Vagabonden. Att med sjukt samvete råka ut för MaC2uways behandling var ej någon angenäm kur. Man hade då all anledning att anbefalla sin själ i Guds händer, ty här på jorden var iotet att hoppas. Detta visar sig granneligen i fråga om om Fredrik den store — denne stolta, vaksamma, djerfva, skarpsinniga blåstrumpa, som, till hälften Mithridates och till hälften Trissotin, trotsar en beväpnad verld, bärande ett uns gift i den ena fickan och en mängd erbarmliga verser i den andra. Segraren vid Leuthen och Rossbach blir ej glömd, men löftesbrytaren, han som sade att garantier äro ingentiog annat än filigransarbeten, rätt vackra att se på, men för sköra att uthärda den ringaste tryckning, — men Poleus plundrare, men tyrannen utan fruktan, utan tro och utan barmhertighet blir ej heller förgiten. Bland det mest pikanta i denna lilla skizz — som säkerligen ej framlägger några nya fakta, men i stället mången ny vy — bland det mest pikanta, säga vi, är teckningen at Fredriks förhållande till Voltaire. Hur outsägligt utslitet detta ämne är, vet dock Macaulay att afvinna det nya sidor och framställa kända fakta i den mest muntrande belysning. Det är väl också något alldeles exemn iläst — detta förhållande mellan de två snillena som ena minuten smektes som turturdufvar för att nästa ögonblick klösas som kattor. Redan medan den gamle Fredrik Wilhelm lefde — detta mellanting af Moloch och Hin Håle — började kurtisen. Just Voltaire åtog sig offentliggörandet af prinsens bok mot M2cehiavellt, denna upphyggliga predikan mot roflystuad, trolöshet, godtycklig styrelse, orättrg t krig, kortligen nästan emot allt hvarör författaren fortlefver i menniskornas hågkomst, Och då den gamle rag bierdrinkaren och goldatpatronen ändiligen farit hädan, uppflaramade den ömma lägan med strå de clarhet. Fredrik bet ioko Jun Pöfr än han ck det lilla prinande Vebranglet i sitt hus.