Aftonbladet – 18 juni 1870, sida 3

öfvertygelse, än för det att deras innehåll var någonting nytt eller originelt. Deras hufvudsumma var, att vårt samhälle behöfver en regeneratiou i alla riktningar, och att denna på det politiska området måste framgå ur den bondevänliga rörelsen, på det litterära området deremot ur Maalstrefvet,. Sjelf preciserade han sin uppfattning i påståendet, att det nuvarande slägtet hade sin uppgift, nemligen att göra bildningen nationel, under det att det nya slägte, hvars ankomst han profeterade, skulle göra nationen bildad. Då alltsammans höll sig nästan uteslutande på abstraktionernas och ideernas fält, var det icke svårt för det beståendes vänner att vederlägga mycket deraf genom att visa de faktiska förhållandenas berättigande, och hr Brun, som på sin bondgård uppe i Gudbrandsdalen förmodligen äldrig kommit i kollision med den verkliga verlden och allt hvad den måste fästa afseende på, var temligen snabb att slå till återtåg, på samma gång han likväl svingade sin ideella fana lika högt. Det oaktadt fortforo hans motståndare med en ifver, som nästan förefaller en smula forcerad, att behandla honom såsom en ytterst farlig man och att karakterisera den omständigheten, att studenterna med uppmärksamhet lyssnade till sin kamrats ord, såsom ett nytt bevis, att man, såsom en af.dem uttryckte sig, här hade för sig en inre sjuklighet hos det yngre slägtet, som måste förutsättas skola bryta utpå många sätt, tilldess den rasat ut — i stället för att alltsammans tydligt nog var hvad hr Brun sjelf mycket riktigt kallade det: en studentdrömp. Men det var en god anledning att öppna polemik mot studentföreninen, dess ordförande och dess förmenta, riksarliga demagogische Umtrieben. Och strid är det nu alla här i landet vilja ha — mången gång tyckes det nästan, som om det är strid endast för stridlustens egen skull — just nu, såsom stridens utkorade sångare har sagt ): Just nu, som Dybet Bölger hvselver med Uvejrs-Dönets dumpe Magt, og over det i Nordlys-Pragt vor Ungdoms st:erke Lengsler skjalver. Sjelfva poesien blir krigisk, och hvarför icke? Är striden icke poetisk? Jag tror det; ty bakom allt detta, bakom striderua om storthingsval, om försvarsväsendet, om bildningens nationalisering och nationens bildning ligga dock stora principer, allvarliga forntidsminnen och starka framtidshopp. Derför finns det nog plats i hären för en Tyrtzeus, och hvardera af våra kämpande armeer har ju också funnit sin. Båda våra rikspoeter äro ju till finnandes på valplatsen. ) B. Björnson i Digte til J. Sverdrup.