Aftonbladet – 18 juni 1870, sida 2

(Bref från Aftonbladets korrespondent) Helsingfors den 15 Juni. I ett föregående bref sökte jag i minnet terkalla beskaffenheten af den tryckfrihetsig, som af den första finska landtdagen an)gs. Jag erinrade vidare om den ställning, hvilken pressen befann sig under de år enna lag förblet i gällande kraft och om de ;rhållanden, som gåfvo upphof åt det oanwgliga förslag, hvilket framlades för 1867 rs landtdag och af densamma modifierades å sådant sätt, att regeringen å sin sida fann etsamma icke kunna bifallas, utan i stället ppdrog åt senaten att utarbeta förslag till 1 förordning, som på administrativ väg ordade pressförhållandena, och hvilket förslag lef den presslag, som för närvarande är här ällande. Denna lag har ställt pressen helt och hål;t under det administrativa godtycket och ermed fullständigt qväft yttrandefriheten i inland. De höga bötesbestämmelser, som ade gjort den mellan de båda landtdagarne rovisoriskt gällande lagen så förtryckande, terfunnos visserligen icke i den nya lagen, om bibehöll ett slags sken af aktning för andtdagens rätt att deltaga i lagstiftningen erigenom, att den ej stadgade några straffestämmelser, utan hänvisade, i fråga om nsvarspåföljd för hvad som blifvit i tryck ffentliggjordt, till den allmänna lagen; men leremot återinfördes den preventiva censuren, ch detta i en sådan form, att den perioliska pressens ställning blef i flere afseenden drägligare än under den förra censurregimen. Nå upplemnades ett korrekturafdrag af det idningsnummer, hvars utgifning förestod, till vederbörande censor, som deri utströk det, som han icke ville tillåta komma till allmänhetens kännedom, och hvilket utgifvaren alltså hade att ersätta med någon annan uppsats, eller ock lemnade han, såsom det icke sällan hände, helt och hållet blankt det utrymme, som upptagits: af den såsom misshaglig ansedda artikeln. Nu deremot stadgades, att ett exemplar af hvarje tidningsnummer skall två timmar före utgifningstiden upplemnas till den pressombudsman,, som förordnas på hvarje stäl!e, der periodisk skrift utgifves. Finner då pressombudsmannen — hvilket såsom man torde bemärka är det namn som gifvits åt den tjensteman, som rätteligen borde benämnas censor — någonting misshagligt i det honom förevisade tidningsnumret, så vägrar han tillåtelse till tidningens utgifning och hänskjuter saken till pressöfverstyrelsen, som, om den äfven för sin del anser något af innehållet olämpligt att offentliggöras, anbefaller indragning at tidningsnumret och seqvestrering af den del af upplagan, som tilläfventyrs under tiden blifvit tryckt. Strängt bötesansvar är stadgadt för den händelse att något exemplar af det sålunda seqvestrerade tidningsnumret skulle ha blifvit utspridt. Nu är härvid att anmärka, att medan fordom genom censorns utstrykningar tidningsutgifvaren fick veta hvilken artikel eller hvilka ställen i en artikel, som voro misshagliga, så tillkännagifves vid tillämpningen af den nya lagen alldeles icke hvad som föranledt indragning och seqvester. Detta är väl i vanliga fall icke för utgifvaren svårt att gissa sig till, men möjligheten af ett misstag i detta afseende qvarstår dock alltid, hotande med indragning äfven af det följande numret. Det inses lätt, att detta system icke blott lägger i det administrativa godtyckets hand makten att förhindra offentliggörandet af allt det, som vederbörande icke önska skall blifva i tryck meddeladt allmänheten, utan att det jemväl är egnadt att afskräcka till och med från försök att få fram till offentligheten någon tanke eller någon underrättelse, som kan befaras föranleda en indragning. Först och främst drabbas nemligen utgifvaren af en ekonomisk förlust genom seqvestreringsåtgärden; ty vanligen måste man, till vinnande af tid, låta tryckningen fortgå under de timmar det första exemplaret ligger hos pressombudsmannen till genomseende, och upplagan kan således vara fördigtryckt dä den ofta oväntade underrättelsen erhålles, att tidningsnumret blifvit öfverlemnadt till pressöfverstyrelsen, som i de flesta fall, då ett såd nt underställande törekommer, är af samma mening som pressombudsmannen och således förvandlar dennes inhiberiogsorder till en definitiv indragning. Men dertill kommer, hvad som kanske är ännu vigtigare, atttidpingens prenumeranter bli för den dagen i saknad af sin tidning i behörig tid, hvilket innebär icke blott en väntan på tidningens ledande uppsatser och underrättelser om timade händelser, utan jemväl saknaden af alla sådana tillkännagifvanden för dagen, annonser m. m., hvilka hafva sitt värde just för den dagen och dem det således icke gagnar till något att en följande dag istället meddela. Den tidning, som ofta blir föremål för indragningar, har således att befara sina prenumerauters missnöje och att de skola, för de oumbärligaste dagsunderrättelsernas skull, vända sig till andra blad, som icke befatta sig med sådana meddelanden och uttalanden, som föranleda indragningar. Det är gifvet att under sådana omständigheter ingen tidning kan våga att synnerligen ofta ens på försök fälla några yttranden eller omtala vågra förhållanden, med afseende å hvilka ringaste anledning förefinnes till det antaganle, att de skola af censurmyndigheterna beraktas såsom otillåtliga, Att emellertid indragningar mycket ofta örekommit vitnar lika mycket om censurnyndigheternas och de öfver dem stående nakthafvandes ytterliga skygghet för det ria ordet, som om det mod och den ihärlighet, med hvilka den finska pressen och synnerhet den af de flesta indragningarne Irabbade organen, Helsingfors Dagblad, full öljt sina sträfvanden och söka att äfven FORRESTER 2 DAME AG SAGE nm m IL mm MA Hem met få mm ÅR bt DO — 6 mm I DD OA var din törlofning,,. det var tusan till tur du haft. . Ah, den blir väl så lagom, om... Hvarför håller du opp? Säg ut, genera dig inte! Jo, man har på senare tiden framkastat åt mio. — att när en rik man vifter sio med