Aftonbladet – 17 juni 1870, sida 3

Förste stadsläkarebefattningen i Stockholm. Till Redaktionen af Aftonbladet! En af de första frågor, som den nye ecklesiastikmininistern säkert kommer att afgöra, är regementsläkaren doktor Grähs klagomål rörande sundhetsnämndens åtgörande i afseende å förslag till ifrågavarande tjenst. Enligt författningarne skall sundhetsnämnden upprätta förslag, hvilket åtföljdt af öfverståthållareembetets utlåtande skall till K. M:t inlemnas. De sökandens antal var 12. Nu företog sig sundhetsnämnden att mot all vana och bruk uppföra blott en af de 12 sökande på förslaget, hvilket nära nog vill säga att sundhetsnämnden ansåg sig kunna bland alla 12 bestämma, hvilken som skulle bli förste stadsläkare. Enligt vanligt bruk vid läkaretjensters tillsättande uppföras, såsom ock förr brukats till förste stadsläkaretjensten i Stockholm, hvilket ock sundhetsnämnden i sin förklaring öfver dr Grähs klagomål nödgats erkänna, trenne på förslag, såvida de sökandens antal det medgifver. En af de på förslaget uppförda får förord af vederbörande myndighet och K. M:t nämner sedan den, som anses mest passande. Hvarje opartisk tänkande måsta således förvåna sig öfver sundhetanärandeps tilltag i ifrågavarande fall. Med ålseende å de sökaudens meriter hade ovilkorligen följande trenne bort up; pföras å förslag, nemligen regementläkaren är Grähs, intendenten vid Söderköpings badinrättning, provincialläkaren dr Böttiger och provincialläkaren dr Lundblad i Upsala. Det tillhörde nu öfverståthållareembetet att åt en af dessa gifva förord i sin inlaga till K. M:t. . Redan har åtskilligt i tidningarne varit skrifvet i afseende å sundhetsnämndens egendomliga och egenmäktiga förfarande åts utesluta dr Grähs från förslaget och endast uppföra en och dertill en af de minst meriterade. Men det må tillåtas insändaren att fästa uppmärksamheten på dr Böttigers meriter, som utan tvifvel berättigat honom att åtminstone erhålla ett rum på förslaget. Dr Böttiger är ännu i sin fulla mannakraft, har egnat 25 år af sin lefnad åt såväl den allmänna som enskilda helsooch sjukvården. Bland de vigtiga befattningar som varit honom anförtrodda må nämnas, att han i 9 år varit svenska läkaresällskapets sekreterare och hufvudredaktör af dess tidskrift, dess Förhandlingar och Handlingar. Under dessa 9 är har dr Böttiger ådagalagt en ovanlig kännedom öm Stockholms sanitära förhållanden och tagit en verksam del uti många af läkaresällskapets anordningar och beslut i afseende å allmänna helsovården inom Stockholm. Dr Böttiger har något öfver 4 år varit anställd såsom läkare vid serafimerlasarettet och deraf 1 år 4 månader såsom tillförordnad öfverläkare; han har varit fattigläkare och distriktsläkare I Stockhölm under 1!, år och dessptom på thängfaldigt sätt varit använd i såväl den militära som företrädesvis den civila sjukvården; han har företagit åtskilliga utländsk: deraf en med anslag af allmänn? edel för sant. tära ändamål; han Lar af trycket utgifvit flera värdefulla medielnska afhandlingar och varit dels ledamot, dels sekreterare i flera vigtiga komiteer, såsom 1850 sekreterare i en komite för afgifvande af förslag till stadga för sinnessjukes vård och behandling, 1857 sekreterare i en komite för afgifvande af förslag till ordnande af Stockholms stads sjukvård och 1859 ledamot i komitön för den medicinska undervisningens ordnande m. m. Det ofvanstående torde vara nog för att visa att dr Böttiger eger till ifrågavarande tjenst passande egenskaper och tillbörliga meriter och att han minst sagdt varit lika värdig som dr Amngeus att ådraga sig sundhetsnämndens uppmärksamhet. Eget är, att då stadsoch lasarettslkkaretjensten i en af Sveriges mindre städer med 1500 invånare (8öderköping) för 3 år sedan var ledig, kunde hr Amneei meriter förskaffa honom endast tredje rummet på förslaget till den tjensten. Nu anses han, ehuru man sedandess icke hört omtalas att han uträttat just något storverk, af 4 ledamöter i Stockholms gundhetsnämnd böra utestänga långt aera meriterade sökande från förslaget till den förnämsta stadsläkaretjensten i Sveriges rike. Vi äro öfvertygade att den nye ecklesiastikministern