Aftonbladet – 17 juni 1870, sida 2

drogs nu Martina in i konversationen, och de små glada skratt, som snart ljödo ifrån förmaket, tycktes vitna att den mest fredliga harmoni herrskade derinne. Det är skada att inte Edvard är med oss här,, sade grosshandlar Denkvart, hvars rörelser tycktes ha förlorat en del af sin vanliga stelhet och som med uppklarnade blickar följde Agathas sysslande vid ett förfriskningsbord, han är den enda, som felas i den här lilla familjefesten. Jag sökte honom just för att få honom med. Nå, och han svarade? frågade Agatha, som till hälften vände sig bort, i det hon från klädningen aftorkade några utspillda vindroppar. Jag träffade honom inte: men han skulle säkert gerna velat förnya en gammal bekantskap här i husete Ack, den älskvärde unge doktorn! sade fru Bernard; han var god vän med min son, men öfvergaf oss, sedan Eugbne reste bort. Inte sannt, Agatha, han var bra älskvärd? Jag vet just inte... och man kan väl inte minnas hvarenda ung karl, som träffas i vår väg. Ja, Anton, så slägtinge han är till dig, så får du ursäkta att jag helt uppriktigt tillstår att jag glömt honom. Och hon vände till honom sitt mörkhyade leende ansigte. Han har tillräckligt många unga damer, som intressera sig för honom utan att du behöfver göra det, sade hr Denkwart med en gillande blick. Ja, många unga damer lefva ett fjärilslif och ha stort ingenting annat att göra än att svärma och förälska sig, men den som fått arbetsdelen på sin lott, den... nåja, jag klavar inte att jag ej fått tid med sådant! Hon smålog och smög sig till hr Denkwarts sida och tillade halfhögt;: