Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 3

oerg, Arvelter. fvun, Yberptarrer. Rättegångsoch Pollssaker. Mordbranden vid Ekeby. (Från Aftonbladets referent.) (Forts.) Före protokollsjusteringens slut och i sammanhang med i praokollet förekommande hustru Edbergs mot Låstbom graverande vitnesmål, begärde Låstbom att få upplysa domstolen om rätta orsaken till den hatfullhet mot honom, som hustru Edbergs vittnesmål i allmänhet innebar och berättade derefter, att vid senaste branden några läderbitar skulle blifvit räddade, men att han sedermera saknat en af dessa och efter fåfänga förfrågoingar slutligen en dag då han inkom till hustru Edberg funnit ett stycke läder alldeles likt det förkomna. Han hade då sagt henne att detta just var det läderstycke, som stulits bort efter randen, men hon uppgaf att lädret var af henne köpt i staden. Som Äätskilligt annat äfven förkommit hade Låstbom ej velat hafva henne qvar i sitt hus. Till följd af att Låstbom misstänkt henne för stölden förmenade han att hennes hatfullhet uppkommit. Hustru Edberg, som nu var närvarande, begärde att få försvara sig mot beskyllningen, men hindrades häruti af br Cederborg, som anhöll att rätten ville ålägga Låstbom att antingen genom en bestämd angifvelse för stöld söka jäfva vitnet Edberg eller ock genast återtaga beskyllningen, hvarjemte Cederborg begärde att Låstbom för sitt, af en för brott anklagad, oskickliga beteende må af domaren erhålla lämplig tillrättavisning. Allmänna åklagaren fann sig föranlåten att å Låstbom yrka ansvar. I allvarliga ord tillrättavisade domaren den tilltalade för hans uppförande inför rätta, hvarefter Låstbom, som e sig ej ha ämnat vidröra denna sak, återtog beskyllningen, då äfven åklagaren lät dervid bero, men begärde att hvad vid förhöret i denna sak: förekommit skulle i protokollet intagas. Med detta var protokollsjusteringen afslutad. Läåstbom inlemnade härefter till rätten en försvarsskrift, i hvilken han bemöter åtskilligt af hvad honom vid förra förhöret kommit till last. Ehuru densamma ej innehöll något af ringaste vigt upptager referenten det hufvudsakligaste deraf; Låsthom upplyste att gossen Lindahl, som enligt sin berättelse skulle sett Låstbom med ett paket eller rulle af omkring en alns längd smyga omkring logen, befann sig på 160 fots afstånd ifrån honom och skulle sålunda ej kunna med någon säkerhet på detta långa afständ urskilja hvad Lästbom haft att bära. På den tillgängliga kartan utvisade Låstbom förhållandet. Lästbom sade sig i sammanhang hörgtedl etinra sig en, såsom! Hm kallade det, obetydlig händelse, men hv ken än dock ville nämna, nowmliger att då han vi i iller ev ova vid ifrågavarande tillfille befann sig vid logen hade hans hund kommit s ringande ,med en längre björkpinne i mun på vilken näfvern var qvarsittande,. Låstbont hade tagit pinnen af hunden och burit den under armen. När sedermera, fortsatte Låstbom, efter eldsvådan blef så myc: ket tal om stearinljuspaketet, erinrade sig väl! gossen att han sett ig och han var då genast färdig med sin historia. Domaren fäste härvid Låstboms uppmärksamhet på att protokollet för förra rättegångstillfället innehölle, att den af gosgen Lindahl atlagda berättelse var afgifven med mycken reda och klarhet, hvilket äfven nu ytterligare bestyrktes af nämnden. Låstbom fortfor i sitt försvar och yttrade, att då det ville synas som om allmänna åklagaren och brandstodsbolagens ombud velat påsså, det han skulle ha begagnat de inköpta ljusen för att tända eld på in egendom, så ville han på det bestämdaste bestrida detta, förklarande at han köpt dem för att bränna dem som vanliga ljus; att han öp fet burit dem till jernvägsstationen och efter an omsten till Södertelje lagt dem, utan att på något sätt söka dölja dem, i vagnen; att han, hemkommen till Ekeby, ej eng sjelf burit in dem, utan låtit dem ligga EN i vagnen, derifrån drängen burit in dem, hvdrefter han lagt dem i en chiffanierlåda, i hvilken ljus brukade ligga och hvilken låda var tillgänglig för hustru Edberg,. Hustru Edberg, härom hörd, vitnade att i den af Låstbom uppgifna lådan efter hans afresa från Ekeby ej fanns några atora ljus utan endast tre not Id stearinljus. Låstbom, tillspord om han J mot kidbergs vitnesmål vidhöll sin uppgift att han lagt. usen i den nämnda lådan, påstod att han aldrig sagt att han lagt dem i den lådan, utan i en nedre låda. Domaren vädjade till nämnden huruvida ej Låstbom nyss förut haft sådan uppift, hvilket af nämnden enhälligt bejakades, men förnekades fortfarande af Låstbom, som, till och med när memorialprotokollet vitsordade förhållandet, ville påstå att det måtte bero på en missskrifning,, Låstbom sökte vidare förklara sin oskuld Uerigenom, att då det vid rätten blifvit tyrkt att dylika ljus brinna i 60 timmar, men ellen utbrutit omkring 35 timmar efter hans afresa, tiden sålunda ej öfverensstämde; att om han skulle, med begagnande af ljus som brinna i 60 timmar, ha antändt sin egendom, skulle han ha lemnat Ekeby långt innan nu skedde; att om någon skulle ha haft en sådan brottslig afgigt, aå skulle också lenne utan tvifyel ha ber knat tiden så, att elden jegtit på natten, då ej folket vore i rörelse; att 3; dylika ljus äro. så farliga att köpa, att on li i nå a fa vok) ken BG de, BRIS I nägana omständige förbinar na DU drabbat honom, borde -.-sa8 att förekomma i handel; att när eldsvada inträffar, så antages det oftast vara mordbrand; att elaka rykten alltid äro begärliga att taga fart; att han sjelf begärt undersökning angående eldsvådan i Mars månad; att han ämnat inInna sig utan kallelse vid förra förhöret, hvilket ock styrktes af att han iakttagit inställelse, ehuru han erhöll kallelsen först aftonen innan han reste, och fäste slutligen uppmärksamheten derpå att det skulle ha varit dåraktigt att tända eld på en egenlom, om hvilken man, likt förhållandet med denna, åge i process om eganderätten. — Allmänna åklasaren och brandstodsbolagens ombud tycktes ej ästa något afseende vid det af den tilltalade föreoringade törsvar, men den förstnämnde tillfrågade Låstbom om han på 1840-talet varit boende på en ;gendom inom Fryksdals härad i Wermland, hvilcet förnekades af Låstbom, under uppgift att en flägsen slägting till honom vid den tiden bott der. Ulmänna åklagaren upplyste att orsaken till hans råga varit att äfven denne varit för mordbrand illtalad, Hr Cederborg upplyste att försäkringen ! Kristianiabolaget af karaktershuset, som brann len 24 Mars, tilländagick den 27 i samma månad ch att det sålunda var hög tid för eldsvådan, medan den kommit för sent om den inträffat 3 lagar senare. Låstbom genmälde härå att föxäkringen var tagen på ett halft är från den 27 )eptember 1869 och att han när den lönte till