Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 3

Jeller andra offentliga byggnaders höga muIrar, ty i fria luften var man ännu säkrast Idock slogo äfven der de kringflygande gniIstorna ned, än här, än der för de flyende -lantändande några af deras tillhörigheter, ett täcke, en madrass, en stol eller soffa. ) Jag tog likaledes min tillflykt till den mohamedanska kyrkogården midt emot Hötel IGrand-Orient, ehuru äfven här faran val I ganska stor; ty skulle de cypressträd, som Ipå denna vidsträckta kyrkogård bilda nästan en skog, fatta eld, så kunde man skatta sig lycklig, om man komme undan med lifTvet. : I Och på denna kyrkogård lägrade tusenItals menniskor fredligt tillsammans, greker Iromerska katoliker och muselmän, ty äfven angränsande turkiska qvarter hade elden hemsökt och tvungit invånarne att rymma fältet. Turkinonorna, eljest alltid beslöjade ända till ögonen, efterlefde vid detta tillfälle icke så strängt sin koranföreskrift; man såg dem ila omkring med obetäckta ansigten och vara glada att ha räddat blott det nödvändigaste. Den, som varit här, vet hvilken roll bärarne här spela — men ser man dem i tusental samlade på en så liten yta och bortbära de olika bohagstingen, måste man förvånas öfver det öfvernaturliga i menniskokraften. En soffa, en byrå, en stor, tung koffert bäres på ryggen af en ensam sådan bärare, hvartill i Wien säkerligen två till fyra man skulle ha behöfts. Att skildra virrvarret på de så trångt bebygda, krokiga, uppoch nedgående gatorna, som voro uppfyllda af flyende menniskor — detta kaos, detta skrik och denna jämmer, dertill eldens brus, likt en snöstorm, att beskrifva detta är omöjligt. Först klockan mot 3 på morgonen blef elden begränsad till de föremål, som det varit honom möjligt att nå. Jag gick klockan 6 på morgonen i de härjade qvarteren och besåg den af branden ödelagda yta, på hvilken tusentals hus stått och nu — aska och brinnande ruiner steg för steg. Hvad jag anmärkte och som öfverraskade mig, det var den resignation, hvarmed invånarne underkastade sig sitt öde; ingen gråt längre, ingen jämmer, inga snyftningar — en stum undergifvenhet rådde öfverallt. Likvagnar foro i galopp och uppsamlade de döde, af hvilka hittills väl blott en ringa del påträffats. Då frågade man icke: är han romersk katolik, scismatiker eller turk? De ligga bredvid hvarandra, för att reklameras och begrafvas af sina anhöriga. Der ligger eo med sönderslaget ansigte, der ligger en hustru med sitt dibarn, som förkolat vid bröstet, der ligger en turkisk bärare bredvid en grek :— alla stympade, knapt igenkänliga. Menniskokärleken känner här ingen ätskilnad till religion och nationalitet, och huru många nationer, huru många religioner äro ej representerade i Konstantinopel! Endast massivt bygda kyrkor, såsom den ryska, gjorde motstånd, för öfrigt dukade allt under; till och med den engelska beskickningens palats är en ruin, Öch tusentals familjer sakna tak ötver hufvudet, ha ingenting annat kunnat rädda än. sitt och sina barns lif — hvilket elände, hvilken nöd! Skadan är att beräkna i milliontals piaster. För att förekomma ytterligare olycka, som kunde uppstå genom instörtande husväggar, har kommunalstyrelsen låtit spärra de farligaste passagerna vid Rue Grande och andra ator. Om också annandag pingst firas i ag egentligen af de romersk-katolske, så sysselsätta sig dock icke heller turkar, greker m, fl. med sina göromål, utan skynda till brandstället för att bese det. Från Scutari transportera de turkiska lokalångfartygen hvarje ögonblick ett ofantligt antal personer, som uppsöka och förskaffa husrum åt sina vänner, familjer, barn, systrar och slägtingar. Är också det härvarande brandväsendets organisation ganska byistfällig och vatten icke till hands, så hade det till och med med bättre anstalter icke varit möjligt att kufva eldfurien, så snart hon med sina klor gripit hela gator. Det var ett skådespel, som skulle ha hänryckt Nero, då han lät tända eld på Rom, och Rom hade väldiga, kolossala byggnader, här voro de flesta husen dåliga trähus, som gåfvo elden näring.