Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 3

Strödda underrättelser från utlandet. En korrespondent till Neue freie Presse meddelar följande skildring af den förfärliga eldsvådan i: Konstantinopel: En froktansvärd katastrof har drabbat Pera, — skrifver han den 6 dennes; — en förhärjande brand, hvilken i alla afseenden öfvergår den i Hamburg år 1842, har på några få timmar ödelagt Konstantinopels praktfullaste stadsdel; tusentals hus, hundratals menniskolif ha fallit offer för det lössläppta elementet. Såsom vitne till denna uppskakande händelse meddelar jag er nedanstående berättelse derom; I går, pingstdagen, kl. 2 e. m, satt jag i Caf6 Concordia (Rue Grande i Pera) och smuttade på mitt mockakaffe, fördjupad i läsningen af de senaste tidningarne från Wien, då en gäst flegmatiskt kom med underrättelsen, att eld utbrutit vid Rue Taxim. De lokala eldsvådorna på 20 till 30 hus äro här i Konstäntinopel så vanliga fd map tog mycket litet notis om hans med elande. Jag satt qvar vid mitt macka och rökte lognt min nargile, då larmet på gatan, språnget af nyfikne och militärens hastiga förbimarsch ouppörligt tilltag. Nu började äfven hela trupper af arbetare med sprutev-hvilka buros på axlarne af fer kk, G lår -ssa Man och äro försed d med sug slangar, skynda åstad, FOR ILue sitt oafbrutna guarda! ett tecken att vika ur vägen. Denna sprutbäring tog icke något slut; men som jag bodde vid Rue Sakyo-Århatch, som ligger ganska långt från Rue Taxim, så bekymrade jag mig föga om hvad som föregick der ute och trodde att några få hus skulle brinna upp och dermed nog. Slutligen begaf jag mig till brandstället. Hvilken fasänsfall anblick framställde sig icke för min syn! Alla fria platser i närheten af Rue Taxim voro, när jag anlände, redan besatta af flyende, för hvilka det ännu varit möjligt att rädda sina tillhörigheter. — Alltjemt kommo nya karavaner till. Elden hade redan spridt sig till flere gator och rasade fruktansvärdt. Blåsten, om hvilken man ingenting försport vid Rue Grande, var här vid bergsluttningen synnerligen häftig, och allt hvad som låg i dess riktning var lågornas rof. Men ännu trodde man, att branden icke skulle: antaga alltför stora dimensioner. Jag begaf mig till det på den midt emöt liggande kullen belägna turkiska qvarteret och såg derifrån, huru elden rasade. Hela husfronter fattades i vindriktningen samtidigt af elden och gåfvos till pris åt döden i lågorna. Det susade och brusade; den genom eldsvådan upphettade temperaturen verkade ganska betydligt på vinden, och dennas tjut liknade en storms, Jag såg från denna kulle, huru hus på 50 till 60 famnars afstånd genom några dit förda gnistor fattade eld och genast tre eller fyra gator stodo i låga. Då begaf jag mig kl. 6 tillbaka till Rae Grande och såg den obeskrifliga olyckan. Hundratals hus voro äfven der uppslukade af elden och förvandlade till grushögar. Husen äro också byggda mycket tätt tillsammans, och till och med för trevåningshus är. byggnadsmaterialet blott trä. Således var det ej lätt att tänka på att rädda gods och bohag. Det hette nu: Sauve qui peut, och detta gjorde också befolkningen till och med i de qvarter, der branden ännu var tre eller fyra tvärgator aflägsen; bostäderna lemnades 1 största hast, och blott det allra nödvändigaste medtogs. Ganska många kunde icke rädda någonting annat än blott och bart lifvet, så oförmodadt öfverraskades de af elden; för hundratals menniskor lyckades ej en gång detta. På en yta af en och en half mils omkrets rasade elementet, isynnerhet fruktansvärdt vid Rue Grande. Hvad som låg i vindens riktning eller i den af denna alstrade hyirfveln, var hemfallet, måste brinna upp — ingen hjelp i denna nöd. Var i början det besvärligt att fly, huru illa deran dermed var det ej mot attonen — ty hvart fly? var frågan; till Gaälata och de närbelägna qvarteren tycktes icke heller rådligt, ty stormen. gaf icke efter, och 15 ä inne --.wvt KUNde det hända, att häfte revet greps af denEn del flydde till de torkiska kyrkogårdarne, till trädgårdarne, under kasernernas