Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 3

:I särdeles stor förkärlek för det liberala par.tiet, då Jaabrek — för att blott taga ett af I de senaste exemplen — uppmanar sina anI hängare att icke återvälja sådane män som 1J. Sverdrup och Daa. Ser man nu på andra Isidan till, huru de liberala ha ställt sig till I Jaabek, är det också fullkomlikt förklarligt, att denne sistnämnde ieke kan ha något I skäl att omfatta dem med synnerligen blida I känslor eller skänka dem något slags skygd. När Jaabeks räntefotsförslag förelåg till behandling i odelsthinget, var det just flere af det liberala partiets män och isynnerhet J. I Sverdrup, som principielt uttalade sig emot all tanke på, att detta förslag skulle vara berättigadt eller skulle kunna leda till det laf motionären åsyftade målet. Men just detta förslag var och är Jaabzeks alfa och omega, och just här skulle man således ha kunnat upptäcka koncessionerna, så framt det verkligen funnes någon sådan offensiv och defensiv allianstraktat som den, hvilken nu manas fram såsom buse för barn och barnsliga själar. I samband härmed är det äfven upplysande att betrakta den ställning, de tidningar, som hufvudsakligen dela det liberala partiets åsigter — Aftenbladet, Dagbladet, Norsk Folkeblad, Fedrelandet, Almuevennen samt nästan hela provinspressen — har intagit till Jaabeekianismen. Denna ställning har utan undantag varit så afgjordt polemisk, som man väl kunde önska, ja bitterheten och skärpan ha till och med kanske understundom framträdt nästan alltför skoningslöst. De konservativa tidningarne ha icke mera bestämdt protesterat mot Jaabzekianismen än de liberala bladen vid hvarje gifven anledning ha gjort, och olikheten har endast varit den, att dessa senare icke behöft tillägga agitationen den stora politiska betydelse, som det varit i de förres intresse att tillskrifva henne. Så länge man håller sig till den förflutna tiden och nutiden och till de lätt bevisliga fakta, som man här möter, är det således icke någon svår sak att bevisa, huru långt det är ifrån, att något förbund räder mellan de liberala och Jaabek. Svårare är det säkerligen att rättfärdiga sig, när man på den konservativa sidan börjar profetera och tala med tungor, om hvad som döljer sig i framtidens dunkla sköte. Nu skulle man väl tro, att det skulle vara hos de liberales särskilda målsmän i vårt offentliga lif, i storthinget och i pressen, som man kunde erhålla den bästa upplysning om hvad deras program är; men detta tyckes man dock icke vilja medgifva. Motparten vet bättre besked; dess spejare och löpare ha varit bakom kulisserna, ha förmodligen mottagit konfidentiella meddelanden och äro i alla händelser förunderligt väl underrättade. Resultatet af dessa upptäckter är då, att det liberala partiet, efter att ha genomdrifvit en rösträttsreform, hvilken skall betyda detsamma som en revolution, ämnar förändra författningen genom införande af direkta val och bostadsbandets lossande. Nu fogar det sig likväl så olyckligt, att angående bostadsbandets lossande alldeles icke något förslag föreligger och angående direkta val blott ett af Jaabeek väckt förslag, som likväl hvarken har blifvit accepteradt och medundertecknadt af någon af den liberala centerns män eller inom pressen upptagits till diskussion och rekommendation, ja om hvilket det tvärtom från den liberala sidan oemotsagdt har förklarats, att det icke för närvarande kunde anses egnadt att antagas, och man ser således, att spejarne, till och med när de uppträdt i egenskap af profeter, icke egentligen kunna sägas ha haft lycka med sig. Men, skall man kanske derefter säga, detta är ju blott den negativa sidan af saken; hvilken är nu den positiva? När det är så, att det liberala partiet icke sammanfaller med Jaabiekianismen, hvad är då dess eget program? Man skall kunna förstå, att svaret härpå icke är lätt att gifva, då man kommer ihåg, huru fjerran vi i vårt offentliga lif — tac vare vårt folks stundom till egensRAR dr es ..sunighet gränsande sjelfständighet känsla och obenägenhet -att änderordna och organisera si nied ett ord dess isoleringstendenser — mår ste sägas vara och sannolikt alltid skola bli från fasta partibildningar och partigrupperingar, Något fast uppgjordt program, sådada man ser i andra konstitutionella stater, ha vi icke haft, och de särskilda försöken att samlas omkring ett sådant ha icke aflupit lyckligt. Till en del har detta emellertid också haft sin , grund i bristen uti sjelfva programmet. An har man nemligen, såsom åren 1858 och 1859, låtit sig nöja med några allmänna satser, som voro alltför rymliga att begränsa ett politiskt parti, än har man åter gått till den motsatta ytterligheten. Detta senare är t, ex. händelsen med det Japbaekska programmet, hvilket jag i ett: föregående bref till denna tidning tillåtit mig . meddela, och som söker tillfredsställa en sådan mångfald af lokalintressen, att det derigenom förlorar sin politiska karakter, Hvilken ställning det liberala partiet på nästa storthing kommer att intaga i alla föreliggande ärenden är något, som det ännu, ionan valen äro afslutade, skulle vara svårt att på förhand säga. Men i det stora hela taget skall den sannolikt sammanfalla med : de åsigter, som äro sammanfattade i följande : utdrag ur ett privat bref, hvilket jag medl: brefskrifvarens tillåtelse här meddelar, icke blott emedan det är konciperadt af en man, som intager en framstående plats i vårt offentliga lif, utan äfven och förnämligast derför att det uppdrager fulla och klart begränsade konturer af det program, omkring hvil ket nästa storthings majoritet sannolikt kommer att samla sig. Det första vilkoret, heter det i detta bref, för en genomförd sjelfstyrelse är lyckligtvis vunnet i årliga storthing. Här gäller det em någonsin, att en god början är halfvägs vunnet spel. Men folkets herravälde öfver dess egna angelägenheter är dermed icke fallt grundlagdt och betryggadt; årliga storthing kräfva mycket mera grundlagsstad. gar af hög organisatorisk betydelse såsom sina oafvisliga konseqvenser. Först och främst erfordras en utsträckning af rösträtten, hvarigenom alla sjelfburgne män, som kunna förutsättas ha sinne för det allmänna, göras valberättigade och valbare. För att sjelfstyrelsen skall motsvara sitt he-l1 fann An dia fnotitntinnar manaAm bolla Ann IA Mb b