Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 2

min arm ? — Och de vandrade stela och högtidliga in i salongen. Agatha försvann genast derefter i det lilla kabinettet, der hon likasom öfverväldigad sjönk ner i en kåsös, medan ett kort, lätt skratt flög öfver hennes läppar; derpå reste hon sig plötsligen och gick fram till den förgylda väggspegeln, der hon med allvarlig min betraktade sitt ansigte. Det var en lång forskande blick, hvarmed hon skådade in i sina skiftande ögon, under det hon tankspridt rnllade mellan fngrarne en nerfallen lock. Så fan. henne värdinnan, som gladt frågade, a fan ven Agatha nu grubblade på? hvad hennes , jag är en främlin Jag tänker på av e och att ja; har som egentligen inte hör ht, vv. Je din godhet att tacka för så mycket. För dessa ord gaf fru Elders henne en kyss på kinden och sade att hon var lycklig om hon kunde bereda Agathaj någon glädje i sitt hus och hoppades att hon skulle tillbringa sin sommar tillsammans med dem. Etter denna qväll tycktes herr Denkwart fatta en alltmera tilltagande vänskap för kapten Elders. Han begaf sig under de vackra sommardagarne ofta bort till den lila anspråkslösa villa, straxt utom gamla alln, der herrskapet Elders slagit ned sina bopålar. Dit promenerade han till fots, och påstod sig må särdeles väl af denna motion, efter hvilken han hvilade ut på den öfverbyggda verandan, med fru Eiders vid sin högra sida och Agatha vid den venstra och den vackra blomsterträdgården midt framför sig, der kapten Elders vanligtvis slog dank med en liten sjöskumspipa i mun. En och annan i den stora staden observerade väl denna herr Denkwarts påkommande böjelse för promenader, samt hans täta besök i det Elderska huset; men det föll icke gerna någon in att dessa besök kunde ske