Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 2

0 MUMMA MERBMRINBRMD UIRVIIDUPSVI DIVA Ben antier. ERS AEA I går försiggingo i Belgien valen till den ya kammaren. Dessa val ega ej blott en tor betydelse för detta land sjelf och dess ärmaste framtid: äfven för betraktaren på fstånd förete de ett intresse af ej vanligt lag. I den häftiga valstrid som under de enaste veckorna pågått inom detta lilla and har nemligen på en inskränkt valplats ämpats om en af de största frågor samtiden änner: frågan om full och obegränsad reliionsfrihet. De liberala. ha dragit i fält unler härskriet: Kyrkans fullkomliga skiljande rån staten, medan ultramontanerna, med den seghet som i alla tider utmärkt detta parti, kämpat för den sista spilran af sin gamla nakt. Striden har varit hård, och det kan j förvåna. Det klerikala partiet bar af sammalt djupa försänkningar ej blott bland vefolkningen på landsbygden, utan äfven i sjelfva regeringskretsarne. Ett stort antalaf len äldre statsmannaskola, som satt vid styret under Leopold I, tillhör detta parti. Detl har till och med haft sin tid af popularitet. Det var tiden straxt efter den revolution som skilde Belgien från Holland, och denna revojution hade i sjelfva verket genomförts af de nationala och klerikala i förening. Motsatsen mellan båda partiernas sträfvanden visade sig dock naturligtvis snart, och sedandess har klyftan emellan dem oupphörligt vidgats. Kontrasten mellan den borgerliga friheten med sina rika frukter af välstånd och framåtskridande och det tillstånd af förfäande vidskepelse, hvari Roms kyrka sökte bibehålla folket, föll allt bjertare i ögonen och kändes ännu djupare. Sedandess har striden fortgått med vexlande lycka, tills partiets makt i följd af många samverkande orsaker blifvit bruten. Ultramontanerna ha visserligen på många ställen fått en oväntad bundsförvandt i ultrademokraterna, men å andra sidan ha de förlorat massor af sina gamla anhängare, ej blott genom den rekrytering som den stigande upplysningen alltjemnt gör för progressistpartiets leder, utan äfven genom tillfälliga händelser, såsom den Langrandska mn Dm mm AA et vt 0 skandalen, hvari deras förnämsta män äro mer och mindre svårt komprometterade. För att gifva våra läsare en föreställning om den anda som lifvar de män, som föra framåtskridandets talan i Belgien, skola vi tillåta oss att återgifva några utdrag ur ett tal som på ett valmöte i en af landets betydligaste städer, Liege, för några dagar sedan hölis af en bland kandidaterna, stadens förre borgmästare dAndrimont. I politiken,, så yttrade han bland annat, finns det en principfråga som beherrskar alla de andra, och det är det liberala partiet det tillkommer att anstränga alla sina krafter för att lösa henne. Jag menar kyrkans skiljande från staten, och jag fordrar att denna skilsmässa skall vara fullständig och absolut. Det borgerliga samhället bör hädanefter ej ha någonting gemensamt med det religiösa, alldenstund, såsom hr J. B. Nothomb så träffande yttrade i kongressen, det ej finns mera gemenskap mellan staten och religionen än emellan staten och geometrien. Denna sammanblandning af den borgerliga och den kyrkliga makten är en oupphörlig källa till tvedrägt i landet, och lycklig, trefaldt lycklig skolavi prisa den dag, då presten, herre i sin kyrka, ej har någonting mera att skaffa med staten, provinsen och kommunen. Vi ha under vår administrativa bana många gånger haft att beklaga oss öfver denna sammanblandning, som i det allmännas intresse bör försviona och skall försvinna, om det förenade liberala partiet är fast beslutet att vidtaga radikala åtgärder. — Tal. ingår härefter i redogörelse för några af de reformer, som blifva nödvändiga korollarier af den stora principens antagande, deribland en lag, som stadgar att kommunens bidrag till kultens underhåll skola upphöra att vara obligatoriska, och kommer så slutligen till frågan om folkundervisningen, Här fordrar han först och främst en revision af 1842 års skollag. Man börjar inse, säger han, att denna lag är det största hindret för spridandet af en sund, solid och sant konstitutionel undervisning. Det är hög tid att han reformeras så, att våra skolor göras tillgängliga för alla medborgares barn, de må tillhöra hvilken trosbekännelse som helst. — Efter min tanke fordrar regeripogen ej af landet tillräckligt stora uppoffringar för deu allmänna undervisningen i jemförelse med de omåttliga summor som inskrifvas på armeorganisationens budget. Hennes understöd åt skolorna står ej i proportion till de summor, kommunerna sjelfva anslå till detta ändamål. Penningar fattas ej, våra finanser äro i ett blomstrande tillstånd, låt oss då gripa verket an. Må det finnas en skola i den anspråkslösaste hp och må undervispingen varå afgiltsfri för allaln En annan yttring af samma anda omtalas af de senaste Brisseltidningarna. Brässels presterskap, ett af de intolerantaste i riket, är sedan någon tid sysselsatt med förberedelser till er stor kyrklig jubelfest, som det, med utvecklandet af all den katolska kyrkans pomp vid sådana tillfällen, ämnar hålla den 15 Juli. Den märkvärdiga händelse man på detta sätt ämnar fira är en af: de förI hatligaste episoderna i de religiösa förföljelRR DE RN ARE FARTEN