Aftonbladet – 14 juni 1870, sida 2

Nu är det grosshandlarns tur; vår rober! är slut, sade samma gamla dam, som nyss hade släppt kortet, i det hon visade sig på tröskeln. Med szmma stela hållning som alltid utmärkte herr Denkwart, lät han enlevera sig; men den lilla sångens smekande toner sväfvade ännu en stund genom rummen. Då man vid soupån kommit i den lifvade sinnesstämning som ett delikat smörgåsbord, ett par rätter varim mat och några glas godt vin R lätt försätta oss uti, stod grosshandlar Denkwart med sin breda rygg vänd mot en fönsternisch och beredde sig att ta närmare kännedom om en liten brunstekt ånöripa, då fru Elders stannade framför honom. Släpp då för ail del vår lilla Agatha förbi sig, herr Denkwart, det stackars barnet hunggrar på så sätt ihjäll och hon sträckte handen mot den unga flickan, som stod bakom de tunga damastgardinerna och nu radnände trädde fram med an tom-tallriok i handen, Hvarföre i herrans namn gick dn inte förbi herr Denkwart, Agatha? fortfor skrattande fru Elders. Grosshandlar Denkwart, matmsell Bernard; Höta du, jag... ack! Den unga flickan såg helt förvirrad upp till herr Denkwart derpå vände hon sig halft bort och log mot fru Elders, Sannerligen jag visste hvilken oartighet jag begick,.., sade herr Denkwart och vred långsamt sin stela hals, för att komma i tillfälle att se på Agatha, att på det här viset spärra passagen... Nej, det var jag som, den unga flickan fortfor att rodna och le. Ett sådant litet dåraktigt barn är hon intel och fru Elders drog henne bort med sig. ter Denkwart vände sig äpog en gång helt gravitetiskt om och såg efter Agatha,