Aftonbladet – 14 juni 1870, sida 2

HESSE UMIISSE SEP S SMA MAR oo RAS Er DH Å ästfrihet. ERE ARE När frågan om ett förbundsbidrag till S:t sotthardsbanan förekom i nordtyska riks-r lagens session den 24 Maj, fälde förbundsanslern i sitt då hållna tal några ord, som id tillfället ej tilldrogo sig synnerlig uppnärksamhet, men sedermera gjort uppseende ch tyckas ämnade att göra det ännu mera. Vid framhållandet af de många fördelar, den ya kommunikationslinien öfver Alperna skulle nedföra, yttrade han bland annat: Vi skola pprätta en strategisk linie mot den gemenamma fienden. Dessa ord halkade, som agdt, temligen obemärkta förbi åhörarnes ron, men på andra sidan Rhein har man i ådana saker fin hörsel och ömtåliga nerver, ch den med all sin finhet stundom så odiBlomatiske Bismarck hade här, med eller mot sin vilja, lyckats väcka fransmännens innu på långt när ej smälta harm öfver 5adova och dess följder. När derför i lagtiftande kårens session förl. torsdag en af najoritetens medlemmar Mony, just som Schneider skulle afsluta sammanträdet, uppsteg och anhöll att få interpellera regeringen om det mellan Italien, Schweiz, Baden och nordtyska förbundet ingångna fördraget om byggandet af en jernväg öfver S:t Gotthard; blef det en allmän rörelse i salen. Mån skyndade åter till sina platser och de starka ropen ;Tres bien! Tres bien!, visade att Mony anslagit en populär sträng. Allas ögon fästas på utrikesministern, hertigen af Gramont, som äfven återvändt till sin bänk. men presidenten Schneider skyndar, med den honom vid dylika tillfällen utmärkande sinnesnärvaro, att förklara, att ministern för de allmänna arbetena ej är på sin plats. Jo! jo! ropar man. Hr Plichon är också verkligen på sin plats. Finnande sig i den honom på detta sätt tilldelade rollen, stiger han äfven upp och förklarar att han dagen derpå skall afgifva de begärda förklaringarna, hvarpå kåren åtshiljes under den lifligaste rörelse, Man kan ej annat än gifva LL Indgpendance rätt, då hon med anledning af denna scen yttrar, att man i Frankrike visar sig väl ömtålig öfver den möjliga konkurrensen mellan två jernvägslinier, som äro ämnade att förbinda Italien med det mellersta Europa. På samma grund skulle Tyskland kunnat protestera mot byggandet af linien öfver Mont Cenis. Frankrike har ingen rätt att politiskt intervenera i en fråga af detta slag, och det goda förståndet mellan de makter, som förenat sig om byggandet af S:t Gotthardslinien, är ej egoadt att i Frankrike väcka några politiska farhågor. Hvad liniens strategiska betydelse beträffar, syues hon oss, trots vissa ord man tillägger hr von Bismarck, minst sagdt tvifvelaktig. S:t Gotthardsbanan är slutligen ej en antifransk ide. Hon har blifvit född i Schweiz, som man säkerligen ej skall beskylla för fiendtlighet mot Frankrike, och om Schweiz anlitat de länders finansiella bistånd som komma att draga största fördelen af denna nya förbindelselänk mellan Europas nord och söder, skall det utan tvitvel äfven veta att värna sina rättigheter och betinga sig en fullständig neutralisation af den föreslagna linien. Spanien har, som vi förut nämnt, äfven haft sin Marathonaffär, men den har slutat på ett lyckligare sätt än den grekiska. De båda bortröfvade engelsmännen ha blifvit lössläppta, sedan den betingade lösesumman blifvit till röfrarna utbetalad. Dessa fingo dock ej länge njuta frukterna af sin bragd, ty då de med sitt byte voro på hemvägen från en liten stad i närheten af Cadiz, der summan till dem atbetalts, blefvo de anfallna af en afdelning gendarmer, som lagt sig i bakhåll för dem, och till största delen nedskjutna. Enligt Levant Herald ha vid den stora eldsvådan i Konstantinopels förstad Pera ej mindre än 7000 hus nedbrunnit, och skadan beräknas till 90 millioner rdr svenskt. Husen i Pera äro liksom i de andra delarne af Konstantinopel till stor del endast träbyggnader. Men då Pera hufvudsakligen bebos af utländingar finnas der äfven många solida, på europeiskt vis bygda hus, och den stora gatan i Pera är hufvudstadens elegantaste del. Vid denna stora gata ha ungefär femtio stenhus nedbrunnit. De rika armenierna och några enelsmän ha lidit de största förlusterna. Bland e nedbrunna husen är äfven det engelska ambassadhotellet. : Arkivet räddades dock, Det tyska hospitalet nedbrann helt och hållet, men de sjuke räddades genom några tyskars sjelfuppoffrande ansträngningar. Två af dessa oförskräckta män ha sedan dött af sina brännskador. En mängd menniskor begrofvos under de nedramlande murarna. Det säges att ej mindre än 250 lik: blifvit framdragna ur ruinerna. Det franska hospitalet, som redar var angripet af elden, räddades genom ans strängningarna af transka sjömän från ett af Messagerie imperiales, ängfartyg. Det armeniska qvarteret , som i följd EV en af dess invånare företagen utflygt : till firande af en nationalfest var alldeles öde, har i grund nedbrunnit, och ingenting kunde der räddas. Samma olycka har äfven drabbat det af den italienska arbetarkolonien bebodda qvarteret. Regeringen har låtit uppslå tält och utdela lifsmedel åt de tusental söm sakna tak och bröd. Understödskomiteer ha blifvit bildade, och de särskilta ambassaderna åtaga sig på det verksammaste sina utblottada landsmän. Det har väckt förvåning att en