Aftonbladet – 14 juni 1870, sida 2

hennes yttrande och just sett bort till dem Då blygs jag ihjäll utbrast Agatha och ilade tillbaka i det lilla kabinettet. Det var efter detta icke så lätt att få reda på benne; han höll sig undan likasom hon begått ett brott och då herr Denkwart senare på qvällen nalkades åt det håll der hon var, försvann hon i salongen, der man nu musicerade. fe Du måste spela något för oss, Agatha; men det är sanipt du diger iu Ke Åc en liten sång! bad värdinnan och hela sällskapet instämde i denna bön. JIsynpnerhet var en ung dam, som nyss hade sjungit en aria med en särdeles svår drill — för hvars utförande det nästan låtit som om hon skulle eta Mifvet till — mycket ifrig att persvadera Ågatha. cum skakade sitt mörka hufvud: men det hjelpte icke, koloratursangerskan blef ännu ifrigare, triumfen att lyckligen ha genomgått sin svåra kris gjärde henne benägen att uppmuntra en annan talang, och hon föresatte sig att ursäkta om denna intonerade falskt eller sjöng I halsen. Menintet af detta inträffade, Väl visade Agatha en barnslig förvirring, då hon måste sitta ned vid pianot; dock var hon fullt herre öfver sin röst, då hon med vek och klar stämma började vA.ve Maria af Schubert, Hvem är det som sjunger? frågade grosshandlar Denkwart härunder fru Elders. Agatha Bernard. Grosshandlarn kan inte tro, hvilken söt flicka det är. Agatha Bernard, upprepade han. Det oamnet hade han förr hört uttalas af sin brorsson och ungefärligen med samma epitet. Jaså, dotter till enkefru Bernard, förmo-. dar jag? Hon är verkligen lik sin mor, som jag såg för ett tjugutal är sedan, men dottren är betydligt vackrare.