Aftonbladet – 11 juni 1870, sida 3

varande, så lyder en anteckning 12) en annan 5 I säger: Da jeg ophevede Forlovelsen, sagde t Peter Brodern, Biskop K. til mig: Nu er I Du fortabt. . Det antörda torde vara nog för att visa det Kierkegaard i sina advoceringsförsök ej 1l var lyckligare än Almqvist i sina. oo Men icke nog härmed. Han gladde sig åt latt efterverlden skulle fåfängt försöka lösa den mörka gåtan Sören Kierkegaard. Efter min Död, säger han, skal Ingen i mine Papirer (det är min Tröst) finde en eneste JOplysving om hvad der egentlig 19) har udfyldt mit Liv; finde den19) Skrift i mit Inderste, Ider forklarer Alt, og som ofte gjorde hvad I Verden vilde kalde Bagateller til uhyre vigltige Begivenheder for mig, och hvad jeg lanseer for Ubetydelighed, naar jeg tager den Ihemmelige Note bort, der forklarer det. Flera dagboksanteckningar komma förmodligen att utgifvas (materialier finnas i oerhörd mängd), och alldeles omöjhgt är väl ej att gåtan omsider blir löst. Det torde också snart vara på tiden, ty man har nu kommit derhän, att man talar om Kierkegaards menskliga natur så som man brukar tala om Kristi 20). Det oändligt floskulösa och affekterade i Kierkegaards uppbyggelseskrifter, all skarpsionighet oförnekad, måste slå hvarje förnuftig menniska med häpnad. Men just denna förening af snille och platthet ställer dem i jemnbredd med likartade försök af Almqvist. Första priset tilldöma vi efter någon tvekan åt Frygt og Baeven, Dialeltisk Lyrik af Johannes de Silentio; den handlar egentligen om Abraham och hans lydnad i fråga om offret. I flera smärre uppsatser varieras, huruledes Abraham stod tidigt upp en morgon, kysste sin hustru Sara och gaf sig i väg med Isak — och ofvanpa de smärre kapitlena, eller hvad man vill kalla dem, kommer ett längre Lovtal over Abraham. Men är titeln Dialektisk Lyrik något så när begriplig för den som känner Kierkegaard, hvad skall man säga om titeln Mimisk-Pathetisk-Dialektisk Sammanskrift, Ezistentielt Indleg: en förklaring på den allt för menskliga rubriken Afsluttende uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler? I Törnrosens Bok (Imperialoctav-upplagan: de religiösa fantasierna på vers och prosa) fins visserligen lika underligt innehåll, men titlarne äro åtminstone icke fullt så barbairiska (Tifvets hjelp, Ansgarii Varning, Marias THäpnad 0. s. v. — allt detta låter ju ganska väl säga sig?) Och sällan faller Almqvist ned så platt som Kierkegaard. I en utförlig beskrifaiog af Kierkegaard öfver Kristi lidanden heter det bland annat: fBSaa kysser han Judas — har Du hört Mage21) — saa bliver han grebet, anklaget, dömt! o. 3. v. Såsom prof på konstlade ämnen för Opbyggelige Taler anföra vi: Det Gledelige i: at naar jeg vinder Alt, saa taber jeg jo slet intet. Det Gledelige i: at Modgang er Medgang. Som ännu ett prof på underliga titlar denna titel på en uppbyggelseskrift: Tanker som saare bagfra — til Opbyggelse. Och språket! Är icke språkvirtuosen Kierkegaard ytterst nära beslägtad med den store hexmästarn C. J.: L. Almqvist? Almqvis dock vida lyckligare i sitt konstlade s än Kierkegaard, ty hvad den senare be far händer det ofta man anar mer än man förstår af hvad han vill säga, Exempel: Tillegnan på ett par Opbyggelige Taler: En Ubencevnt,1) hvis Navn engang vil neevnes, helliges.... den hele Forfatter-Virksomhed, hvad den var fra Begyndelsen. Tilltänkt tillegnan för samma tal: En Medlevende, 1) hvis Navn endnu maa forties, men som Historien vil nevne, — dette vere nu et kortere eller et lengre, — saalsenge den nevner mit helliges med dette lille Skrift den hele Forfatter-Virksomhed, hvad den var fra Begyndelson. (Annars brukar han tillegna sina Taler åt minnet af sin fader forhen Hosekreemmer her i Byen, — detta är v igen begripligt; men grufligt affekteradt, är att faderns yrke tillkännagi på alla honom tilleg uppbyggelseskrifter, de der ganska rm Kierkegaards styrka var, som vi rec tonat, paradoxen. Der bidrogo underliga ordfogningar att förhöja effekten, och vi våga påstå att han i denna genre är oöfverträffad och möjligen också oöfverträfflig. Emellertid har Sören Kierkegaard, såväl som C. J. L. Almqvist varit af oberäkneligt stort inflytande på sin samtid, direkt genom sin skarpa blick för tidens lyten, indirekt genom sina kolossala förvillelser. Hela deras verksamhet var polemisk, nedrifvande och icke utan skäl anmärkte en stridsskrift 22) mot Kierkegaard, att det ikke-constante var det eneste constante han kunde åstadkomma. Döden lade sig emellan, innan fakirens arm hunnit blifva lan — något som säkerligen förr eller senare skulle inträffat, ty han var nära vansionets gräns. Endast tortyren stod honom qvar såsom något Gudi behagligt. Sören Kierkegaard föddes i Kjöbenhavn den 5 Maj 1813, började i tidens fullbordan sin skolgång, han som andra dödlige, men trifdes just icke tillsamman med menuiskors barn. Redan skoikamraterna klagade öfver hans satiriska lynne och dialektiska förmåga 23). Inom kort gjorde han sig känd som utmärkt latinsk stilist, men begagnade vanligen annor mans hjelp för krioma på modersmålet, Sin Skoletid henlevede han stille og,saavidt Kammeraterne mente at kunne meerke det, gledielös, mere kuet og tvungen til Fiid ond flittiv af ecen Nrift med Gimda no af