Aftonbladet – 11 juni 1870, sida 3

of om free VM WII 10 e MW ena CJ Ur fr I den store mannen, detta antecknade han i Isin dagbok, lika väl som de smekningar han I sig ned som torpare i Wermland. Man erI sanning. BSärskildt i fråga om promenader I kunde de båda snillena räcka hvarandra han. Iden, men här var Almqvist kanske mästare. I Han promenerade hela Sverige rundt, när så Istol derunder i hans väg höll han icke ogerna salle.sina halsbryvande 1deer 1 system. an var icke så grymt egoistisk som hans store själsfrände; båda gingo de emellertid — äfven när de skilde sig åt — till ursinniga ytterligheter. Må vi jemföra några rent personliga förhållanden. Först faller oss i ögonen lättheten för Kierkegaard att vara sanningsvitne. Han var egare af en betydlig förmögenhet, behöfde ingenting annat göra än grubbla öfver sin egen storhet, sin verldshistoriska mission. Almqvists ekonomiska ställning var långt ifrån lycklig, och det måste vara demorsliserande för en öfverlägsen personlighet att se sig förbigången af medelmåttor i fråga om befordran 0. 8. v. Med Sören Kierkegaards förmögenhet hade kanske C. J. L. Almqvist än i denna dag lyst som ett strålande sanningsvitne. Vidare anmärka vi Kierkegaards affektation. Han lade ordentligt an på att synas, att folk skulle gapa på honom, såsom den der skref en hop tjocka böcker och likväl alltid var ute och spatserade å la Sokrates, Detta är en längesedan känd och vitnad sak 11), men till yttermera visso innehålla dagboksanteckningarne de mest narraktiga bekännelser härom. Det gick så långt att gatpojkarne kallade honom Enten-Eller, och detta fägnade tilldelade sitt berömda paraply. I sanning, OC. J. L. Almqvist var i affektation en barnunge i jemförelse med Sören Kierkegaard. Och Almqvist hade dock sin dryga del af denna menskliga svaghetssynd. Man erinre sig, huru han, en förhoppningsfull kgl. sekter, plötsligt lemnade konungens kansli för att slå inre sig detta och otaliga andra historier, af hvilka väl åtminstone en stor del torde vara föll honom in, klädd i gröna byxor och gul vest, så prest han var — kom någon predikj 1 : ett föredrag med den påföljd att åhörarne ; simmade i tårar o. s. v. Men äfven här i; Stockholm var han mycket ute, visade sig gerna på gatorna, uppehöll sig också med förkärlek i cigarrbutiker, sysselsatt med att röka cigarr (som det heter i brottmålsprotokol-1 lerna) etc. etc. s Äfven plötsliga sjöresor omtalas hafva blif-4 vit utförda af den ene såväl som af den an-l dre. Vi antyda dessa likheter till den kraft och verkan sådant hafva kan. ; Men den lika högt uppdrifna ömtåligheten för kritik vilja vi betona. Dagboksanteckningarne innehålla en mängd vitnesbörd om enlt otroligt stor retlighet, bittra utkast till svar på kritiker m. m. Man finner stundom det mest grofva och omotiverade ovett, då egenkärleken var sårad. Huru Almqvist handtei rade dii minorum gentium är allom bekant, men Kierkegaard var icke barmhertigare än: han. Båda snäste äfven sina beskedligaste!f vädner när dessa af ren välmening råkade lf förplumpa sig12). Polemiken var i allmänhet deras lust och glädje. Ytterst karakte-!q ristiska äro dessa Kierkegaards ord: Åt stride med Menneskene — nu ja, det behager mig i en vis Forstand; jeg er af Naturen saa polemisk lagt an, at jeg egentligen kun föler mig i mit Element, omgiven af den menneskeliges Middelmaadighet og Lumperi. Dog paa eet Vilkor: at det tilladesz mig taust at foragte, at mette den Lidenskab, der eri min Sjel, Foragt, hvad mit Forfatterskab ogsaa har givet mig rigelig Leilighed til Men den mest graverande likheten med Almqvist är bristen på sonningskärlek. Kierkegaard, han som lefde och dog för sanningen, har bevisligen med uppsåt dels dolt, dels för-3 vridit vissa för honom sjelf besvärliga fakta.lyp Då Almqvist flydde från Sverige fannsy; bland hans papper ett ordentligt schema för y tilltänkt sjölfförsvar inför domstolen: Man 1 erinras härom lifligen vid en blick på Kierke-!kK gaards försök att rentvå sig inför efterverllit den. Han visste ganska väl att Sören Kierkefc gaards dagbok en gång komme att utgifvas P på tryck och derför förstörde han de an-!y teckningar han gjort under den tid han var trolofvad. Det hela skulle insvepas i ett hemlighetsfullt mörker och blott vissa jjr ljusglimter at honom sjelf meddelas, för attlg belysa ännu ett martyrium. Det låter ju på en gång mystiskt och rörande när han säger: Nu staaer jeg da, hadet af alle Mennesker for min Trolöshed, og dog er jeg hende trofast som altid 13) —— Gud give, at der dog blot af min Liden maa fölge noget Godt for hende! -— og naar jeg da föler mig saa ulykkelig, saa er det min Tröst, min eneste, at hun ikke lider med — — Det er saa tungt; jeg havde sat det Sidste, jeg haabede i Livet, paa hende, og jeg maa selv 13) beröve mig det, 0. 8. V. d Men det fins äfven andra anteckningar. si Mit Forhold till hende var altid holdt saa 4, svevende, at det stod i min Magt, at give lj, det hvilken Fortolkning, jeg vilde. Jeg gavln det den Fortolkving, at jeg var en Bedralm ger 14). Menneskelig talt er det den envestelz Maade at frelse hende paa, at gifve hendesly Sjel Spendkraft — — —at leve med hende ly i den rolige och tillidsfulde Betydning, som dette Ord har, er aldrig falden mig ind. v Det hela var blott ett psykoogiskt experiment 15). 1 a Men samvetet plågade honom dock16) han cs flydde till Berlin, gick på Schellings föreläsningar, och sökte inbilla sig att det var förla att uteslutande egna sig åt kristendomens sak, lj, som han brutit sin tro 17). Men ingen vå klandra honom så länge han var sjelf när-!g 10) Europeiska Missnöjets Grunder (i imperial-d upplagan af Törnr. Bok). fc 11) Se Orvar Odd. Hinsidan Sundet. Stock. 1846. k 12) En Kierkegaardsdyrkare tog till orda på ett 16 olyckligt sätt, för att försvara sin herre och mästare i den Minster-Martensenska striden. Men han fick sin orlofsedel i Öieblikket. Kierk gaard vill icke ha något att göra med ett välmenande Vrövlecompagnie. Alt gialder om at blive dets Compagnie qvit; thi det Virken er, i Skikkelse af bjertelig Deeltagelse, at udmsarvi de i; Ivor af Sagen, Ur 19 20