Aftonbladet – 11 juni 1870, sida 2

AGATHA DENHEWART:) EN FAMILJHISTORIA AF SYLVIA. Ack, Edvard, hvad det än måtte kosta mig skall Anton höra min bikt, jag lofvar det vid Gud! Hennes barnsliga stämma hade härvid fått en fuliare klang och de mörka ögonen strålade allt klarare; hon såg ut som en martyr, färdig att dö för sin sak. Men med de hastiga öfvergångar, som voro henne så egna, fick hennes ansigte nu en sorgsen mildhet och tårarne stodo henne i de långa ögonfransarne då hon fortfor: Må han sedan förskjuta mig... jag är ovärdig att bli hans hustru... jag känner det nu, ja, först nu, Edvard! En lysniog är ingen vigsel, och jag skall tala innan det är för sent! Hennes späda gestalt stödde sig öfverväldigad och skälfvande emot Edvard. Så hade hon ofta förr smugit sig in till honom; men han förde henne lugnt och mildt ifrån sig. Ja, Agatha, haf mod, tala! han skall inte förskjata dig!... Vid mognare år blir man mera öfverseer:?e, jag var kanske alltför hård och sträng mot dig. Gör honom lycklig, Avatha, och jag skall inte mera tänka på allt hvad jag lidit för din skull! Edvard Denkwart var nu borta. Agatha stod midt i rummet, hon stod der med höjdt hufvud och ett leende på sina läppar, upprepande i tankarne bans ord: tfår man inte. veta det du hänsyftar på af någon annan än mig, så är det gömdt, som i grafven Godt, han skall tiga, och tro att jag botfärAG LT DR x iN0 1