Aftonbladet – 11 juni 1870, sida 2

undfalla honom några ord till farbrodern, SOM ,,. Tyst, mamma, kom. hit io! och hon vinkade modren att följa sig in i det inre afsides liggande rummet. ANDRA KAPITLET. Hon är ändå långt bättre än jag vågade tro,, sade den unge mannen för sig, då han gick ifrån Agatha genom den tarfliga salen, som förde ut i tamburen, under det han tände sin cigarr; ja, långt bättre. Det hade funnits en tid, då han i hennes obetänksamma handlingar blott hade sett nya och ökade behag, då hennes sväfvande och obestämda yttranden voro för honom trosartiklar, och då han litade på henne mera än på någon annan jordevarelse. Så kom en annan tid, då han fann vid hvilket svagt rö han fästat sina framtidsförhoppningar. Det var en stor missräkning han gjort; men den gjorde honom hvarken till en misantrop eller en Storpratare — han egnade sig blott med ännu mera allvar och ifver åt det yrke han valt och blef med lif och själ läkare, just icke bekymrande sig om annat än hvad som rörde hans praktik och den var ganskastor. Gamla mödrar med unga döttrar berättade hvarandra om de underkurer, som han gjort, och förtrodde honom sina egna och sina döttrars åkommor och litade på honom som på en Gud. — Väl fanns bland dem en och annan vacker och tjusande qvinna; men han ansåg dem endast som subjekter, tillkomna för utöfvandet, af hans konst, hysteriska, opålitliga vargiser, i ständigt behof af Neuoritica och öfverseende. — Han hade en gång blifvit bedragen af en grimma och fastän han var benägen att urskulda henne, kanske mest derföre alt hans egen blinda tro på hennp