Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 3

Svenska fornminnesföreningens årsmöte ; Wezid. IL Förhandlingarne å andra mötesdagen. — Norska stafkyrkorna och gamla svenska träkyrkor. — Insamlandet af folkvisor. — Om i folksed m. mr grarkefvande spår af den förkristliga kulturen, — Diverse föredrag. — Gemensam middag. Smålkutds museum. — Besök vid Tegness graf. — Solberget, — Sexa på Ringsberg. Vi fortsätta redogörelsen för förhandlin-. garne å andra mötesdagen, under hvilka äfven upplästes en lägre skrifvelse från herr Rickard Djybeck; hvari denne: utmärkte fors :skare uttalade sig rörande de frågor af allmmännare. patur, .hvilkafunnos . uppstälda i Öfverläggningsprogrammet. Den sjande frågan:i nämnde program hade iljände lydelse: , I hed mån kan en slägtskap i stil och ornamentik upptäckas emellan gamla småländska träkyrkor och de norska stafkyrkorna? Dr Sohlman: skildrade, huru nitet för fornminnesmärken i Norge egentligen daterar sig från det ögonblick, då man erfor, att det var konungen i Pressen, som inköpt Vangs gamla träkyrka och att han sedermera låtit uppsätta henne i Schlesien. Uppmärksamheten hade dock allraförst blifvit riktad på dessa gamla monumenter af nordisk byggnadskonst genom ett. af landskapsmålaren Dahl i Dresen utgifvet planschverk, innehållande -afbildningar af några bland dessakyrkor. Mån hade då till en början haft mångahanda funderingar öfver deras egendomliga -konstruktion och inbillat sig deri se en s. k. centralanläggning och spåra ett byzantinskt inflytande. Ger man emellertid akt på planritningen till dessa kyrkor och icke låter förbrylia sig af syalgångarne och de i de mera komplicerade kyrkorna at detta slag förekommare utbyggnader med deras fönster ochtak, hvilka hufvudsakligen utgöra tillsatser från en senare tid, så finner man, att de äro ani öfverensstämmelse med den äldre vesterländska (romaniska) byggnadsstilen och innebära ett försök att på denna stil tillämpa den smak, som förut utvecklat sig inom en inhemsk träbyggnådskonst,; hvars spår fortlefver i en mängd gamla. träbus:i Sverige och isynnerhet i Norge (hvarom Eilert Sundt lemnar så intressanta upplysningar i sin bok Byggningsskikken i Norge). Man bör nu kunna antaga, att de gamla träkyrkorna i Sverige företett en viss likhet med dessa norska, Men i alla förnämligare församlingar, der rydligare träkyrkor kunnat finnas, ha dessa lärt gifva vika för stenkyrkor långt innan intresset för dessa saker i någon mån var wäckt, så att det kunde falla någon in att betrakta dem såsom en märkvärdighet och afteckna dem. Det vore väl värdt att efterforska, huruvida någon af ännu qvarstående gamla svenska träkyrkorföreteri någon mån ett slägttycke med de enklare norska kyrkorna af detta slag t. ex. med Hedals eller Rheinlids kyrkor, hvarvid man främst bör fästa märke vid, horuvida de äro icke timrade med kouthugget timmer, utan byggda af resvirke, d. v. s. vertikalt stående bielkar, till större eller mindre del i det. yttre -försedda med svalgångar med eller utan rundbågiga arkader samt med smärre gafvelrösten ötver dörroch fönsteröppningar. Man vet t. ex. att Skagens gamla träkapell på Tiveden som för sin ålders skullghölls i stor vördnad af allmogen och betraktades såsom offerkyrka, men som af denna anledning mnedrefs är 1825, skall ha. varit byggd af resvirke; Af sammaskonstruktion är Hedareds gamla icke mera brukade träkyrka. belägen i rakten mellan Borås och Alingsås. Det vore intressant, om man: äfven från Småland kunde erhålla upplysningar med afseende på konstruktionen af de träkyrkor. som redan äro nedrifna och af dem; som tilläfventyrs fionas qvar. Brunius omtalar i konstanteckningarne från sin resa 1849 blott en enda småländsk träkyrka, nemligen Kalfviks numera nedrifna kyrka, men den var timrad. Hr Mandelgren upplyste att han i Småland påträffat sparen af en numera nedrifven träkyrka, i Pjetteryd, hvilken varit bygd af