Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 2

AGATHA DENEWART: EN FAMILJHISTORIA AF ESYLVIA. Så stod hon leende och strålande med det mörka håret uppfästadt i bubblor kring tinniogar och nacke samt den lätta klädnivgen fallande fotsid och veckig omkring hennes smärta gestalt. Nu kunde hon i någon dammig lönlåda kati bort ett skräpigt förgånget, för att endast sysselsätta sig med en rik dams mest fantastiska infall och nycker...... Ja, denna efterlängtade dag hade slatligen randats — dagen af Agatha Bernards första lysningsdag. Här är din klädning, Agatha, sade ett medelålders fruntimmer, med denna klara, ljusbruna hy, som utmärker den spanska don: nan, och en stark utländsk brytning i sitt tal, i det hon inträdde, mamsell Johansson baå att du inte skulle vara ond för att hon ej hann den färdig förr; men eftersom du först i qväll skall ha den på...... Det är bra, mammap, sade Agatha, som var i ett lynne att kunna gilla hvad som helst, och hon tog den paillegula sidenklädningen och höll den med synbart nöje framför sig, ömsom betraktande de rika släpande spetsvolangerna, ömsom i spegeln sitt glada, strålande ansigte. Hon hade icke skäl att klaga öfver naturens styfmoderlighet, det låg en barnslig rundning öfver de späda dragen, och skalken i kiodernas gropar förlänade hennes leende en tilldragande kraft, en kraft, som Agatha ofta använde och som hon kanske ) Se A. B. 8 129,