Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 2

Jag vet blott en som skulle ha makt dertill, och jag har egentligen tänkt på honom, då jag föreslog att hemlighålla förlofningen; för resten bekymrar jag mig inte om folks prat, svarade Agatha med en höjoing på de penslade ögonbrynen. Säg inte så, du! Man skulle kastat sig öfver oss och vändt och skärskådat oss tills intet varit qvar. Jag känner verlden, må den visa oss sitt leende, men må vi likväl aldrig glömma tänderna! Och din fästman med allt sitt högmod! Man skulle tråkat ut honom tills han blifvit så trött på förbindelsen med dig, att han rent ut önskat dig en god dag och dragit sig tillbaka. Och din bror sedan. .. Ja, någon heder gör han oss just inte! Ack nej, ban är ett sorgebarn! sade fru Bernard v.ggande fram och tillbaka med hufvudet, — man skulle dragit fram alla hans dårskaper, som bevis emot oss, och svågerskapet med honom skulle just varit den käpphäst man ridit på..., Lyckligtvis är Eugåne borta... Ja som väl är; men låt oss i dag inte tänka på hvad som är ledsamt. I dag är det enlast en glädjedag. Du gör mig så lycklig mitt barn, att jag är alldeles yr i hufvudet. Det var sannt du, det tjocka bruna sidentyset jag fått, syr jag med volanger och släp. Jag är inte äldre än pastor W.ldews fru, ich jag kan låta sy mina klädningar lika så nodernt som hon — och fru Bernard lade ränderna framför si: i knäet och tänkte icke tan tillfredsställelse på denna väckta syster, om hon i vissa toilettfrågor gerna tog till örebild. Agatha satt i ett soffhörn och rullade en lå snodd emellan fingrarne, i det hon tankpridd lyssnade på sin mor, som fortfor att rata, under det hon gick in och ut, tills hon