Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 2

hade att tacka för sina största framgångar. Ja, Gud välsigne dig mitt barn, du gör då lycka med besked! Men låt mig nu se att du förstår att taga vara på den. När man gifter sig med en enkling, som har i sitt hus en fullvuxen dotter och en gammal syster, så får man hålla tungan rätt i munnen och dela på herraväldet. Jag skulle vilja se den som funderade på att dela det med mig, sade den unga flickan vårdslöst och med samma strålande ansigte. Ja, jag vet nog att du inte är den som låter leka med dig. Det klokaste emellertid dn kan göra är att arbeta på att få bort Bertha Denkwart, detta blir kanske ingen litt sak, jag känner henne inte; men lättare kommer det att gå med Helene, hon gifter sig naturligtvis; men det säkraste är att du genast söker ställa dig väl med dom ...n Mamma kan vara lugn för mig, jag har inte hela mitt lif igenom förgäfves öfvat mig med att ställa mig väl med folk, och jag tror inte jag ännu skall ha glömt bort den konsten, ja, en verklig konst, som en stackars fattig och obemärkt flicka får lära sig om hon vill komma fram i verlden. Hennes röst hade en viss bitterhet, men på hennes svällande mun låg fortfarande samma leende. Hennes mor skrattade. Ja, man får krypa innen man kan gå, men efter detta, kan du åtminstone gå upprätt, min flicka. Agatha svarade icke men såg allvarlig och tankspridd framför sig, under det modren återtog: Ja, du kan gå upprätt och stolt, då återigen jag får nöja mig med de smulor, som falla från rikemans bord. Nåja, jag är nöjd dermed; hedra din fader och din moder står det, jag vet att du glömmer mig inte. Ja, Agatha, fortfor hon i ett slags öfversvallande moderskänsla, hvem kunde väl tänka, när