Aftonbladet – 7 juni 1870, sida 3

dr Montelius, vid k. biblioteket fir Eichhorn och vid riksarkivet dr Granlund, ingeniören Bergstrand, artisterne prof. Malmström, Egron Lundgren, Mandelgren, Blackstadius; från Göteborg: intendenten vid dervarande museum, kammarjunkaren Lagerberg och lektor Blomstrand; från Örebro: antiqvitetsakademiens stipendiat, artisten och dramaturgen baron O. . Hermelin; från Kalmar: lektor Sylvander och k. sekr. Gethe; från Öland: hofstallmästaren Beyer; från Lidköping den utmärkte fornforskaren komminister C. J. Ljungström; från Skåne: öfverstekammarjunkaren grefve Dela Gardie på Hamiltonhouse, hofmarskalken baron Rålamb, akademiadjunkten Weybull, docenten Tegner och baron Wrangel. Bland de mest intresserade deltagarne i mötet märktes för öfrigt, utom de i staden bosatte le-1 damöter af fornminnesföreningen, pastor Stel phens från England, ingeniör Stephens, nunumera egare till det stora f. d. Hamilton-! ska godset Husby, major Cervin på Ingelstad, I baron Gyllenkrook på Oby, kontraktsprosten : Palmlund i Skatelöf, prosten Eckerbom i Wirestad, kyrkoherden Wieslander i Täfvelsås och flere af stiftets prester. Biskop Genberg ! i Kalmar, professor Nilsson i Lund och häradshöfding Richard Dybeck som hade ärnat bivista mötet, hade i sista stund fått förhinder; från de båda sistnämnde fick mötet mottaga skrifvelser. Den pågående terminsafslutningen hindrade många af dem bland föreningens ledamöter, som äro lärare vid offentliga läroverk, att infinna sig vid mötet. : Förhandlingarne började onsdagsmorgonen l. klockan 9. Doktor Sohlman öppnade mötet med ett kort helsningstal och föreslog på styrelsens vägnar till ordförande chargåe daffaires Hylten-Cavallius, som derefter höll ettl längre inledningsföredrag, anslående genoml sin värme och lika ypperligt både till form och innehåll. Till vice ordförande utsågs il enlighet med styrelsens förslag lektor Sylvander, den förtjenstfulle författaren till Kalmar stads och slotts historia, och tillsekreterare ingeniören Bergstrand, ; Man skred derefter till behandling af för-. sta punkten i öfverläggningsprogrammet, så . lydande: . Vårt land gömmer ännu i folklif, folkspråk, sägner och minnesmärken ett rikt, men obegagnadt material, som högeligen förtjenar att af den fosterländska forskningen uppsökas och tillgodogöras, innan det utplånas och försvinner under inflytande af den nya allmänna odlingen. Huru skall den håg för forskningen, som på senare tiden väckts i flere af våra landskap, kunna tillfullo göras fruktbärande, och huru skall en sammanslutning och ett ordnadt samarbete mellan de särskilda landskapsföreningarne åstadkommas? Denna fråga framkallade en vidlyftig diskussion, i hvilken deltogo hrr Sylvander, Sohlman, Blomstrand, Eichhorn, Lagerberg, Ljungström, Hermelin och Mandelgren. Man var allmänt ense derom, att det vore hög tid att söka taga vara på fornminnen och folkliga egendomligheter, innan dessa utplånades, hvilket till följd af lättade kommunikationer m. m. numera ginge med stormsteg. Mötet! beslöt uttala den önskan, att fornminnesföreningar måtte bilda sig i de landskap der sådana ännu icke finnas samt att de måtte sätta sig i förbindelse med Svenska Fornminnesföreningen och i dess blifvande tidskrift lemna meddelanden om sina arbeten ji och förhandlingar. . Andra frågan lydde sålunda: På hvad sätt kan och bör förhållandet mellan : fornsamlingar i landsorterna och statens historiska museum lagligen ordnas? . Häröfver yttrade sig hrr Sylvander, Nils-. son (skriftligen), Blomstrand, Hylten-Caval-. lius, Sohlman, Weijbull, Hermelin, Ljung-l:; ström, Mandelgren och Bergstrand. Den re-l. solution som antogs på förslag at hrr Sohlman och Montelius gick ut derpå, att lagstiftningen i afseende på fynd af fornsaker borde ändras. så, att med bevarande afmöjligheten för statens historiska museum att inrymma del fornsaker, som företedde ett allmännare intresse, landskapsmuster och enskilda samlingar af fornsaker kunde bilda sig, hvilket vore af,den allrastörsta vigt för utbredande at insigt i och intresse för dessa ämnen. Den tredje frågan: Genom hvilka medel bör vandalismen i afseende på fornminnesmärken lämpligast motarbetas? besvarades af ordföranden samt af hrr Ljungström, Sohlman, Mandelgren, Bergstrand, grefve De la Gardie, Eichhorp. Såsom medel till vandalismens förekommande nämndes: 1) allmän undervisning i fosterländsk fornkunskap genom lärostolar i ämnet vid universiteterna, kortfattade läroböcker för skolorna och skollärareseminarierna samt små med illustrationer försedda anvisningar för folkskolan och allmogen; 2) inrättandet af fornsamlingar i samband med läroverken, hvilka samlingar borde hållas tillgängliga för allmänheten; 3) stadgande af allvarliga an svarsbestämmelser för ofredande af fasta minnesmärken; 4) publicerande af deras namn, som göra sig skyldiga till vandalism; 5) utdelande af belöningar åt personer bland allmogen, som visat verksamt nit och intresse för vårdandet och skyddandet af fornminnesmärken. Den fjerde frågan hade följande lydelse: På hvad sätt och i hvad mån kan folkspråket inverka gagneligt på skriftspråket? Härom yttrade sig ordföranden samt hrr Blomstrand, Granlund, Sohlman, som ansåg att man väl borde vakta sig för det felsteg, som begås at åtskilliga norska målsträfvare, som vilja taga in i skriftspråket äfven det som i folkspråket endast är sudd och slurf eller vittnesbörd om råhet; man borde nöja sig med att ur folkspråket upptaga tjenliga ord, som kunde ersätta främmande eller tjena till att beteckna finare nyanseringar i begreppen. Hr Eichhorn ansåg, att det vore lämpligt att ett och annat författades på landskapsmål, och br Weybull, att man bör taga vara på hvad som är skrifvet i dialekter och omnämnde bland annat en ganska lyckad poet på Göingemålet. I afseende på femte frågan: Förekomma väsentliga olikheter i folkspråket inom olika delar af Småland ? ansåg mötet sig kunna stanna vid den utredning af detta ämne, som finnes i HyltenCavallii arbete Wärend och Wirdarne. I Dermed afbröts för, denna dag förhandliogarne. De främmande deltagarne i mötet voro derefter inbjudna af stadens och ortens TI honoratiores till en middag på stadshuset. Charge daffaires Hyltön-Cavallius föreslog Tekålen för gästerna. Härå svarade först