Aftonbladet – 7 juni 1870, sida 3

efter all sannolikhet uppkommit genom ovarsamt förfarande med eld och icke genom mordbrand. Antalet brandskadade är 2300, hvaraf något öfver 1200 på Tanger och He-l:; densrudtanger och omkring 1100 på Strömsö, Till deras understöd har hittills inkommit omkring 1000 :spd. Svenska fornminnesföreningens årsmöte i Weziöd. I Andlig profit af jernvägarne. — Wexiö stads fysionomi. — Domkyrkan och Brunius. — Lokaliteter. — Konstexpositionen. — Utombygds deltagare i mötet. — Mötets öppnande. — Förhandlingar om de fem första punkterna il. öfverläggningsprogrammet. — Festmiddag. Af hvilken betydelse jernvägarne, äro ej blott för den materiella, utan äfven för den andliga utvecklingen, finner iman lätt, om man jger akt på de möten för olika intellektuella ändamål, som nu hållas i skilda delar af landet och som icke skulle varit möjliga eller åtminstone icke skulle kunnat erhålla en sådan utsträckning. och så allmännelig karakter, om icke genom -jernvägsnätet beröringen och vexelverkan; mellan landets olika delar blifvit i så hög grad underlättad. Det skulle: sålunda t. ex. icke kunnat falla någon in att berama ett allmänt möte för fornforskningens vänner att ega rum i Wexiö, om icke denna stad numera varit sammanbunden med jernvägsnätet. Oaktadt denna stad och den bygd, hvars centralort den utgör, äro så märkliga i arkäologiskt hänseende, skulle man näppeligen kunnat tänka på att hålla ett allmänneligt arkäologiskt möte der, innan den lilla jernvägsbiten Alvestad —Wexiö kommit. till stånd. Med ett par undantag, hade: alla de ledamöter af Svenska fornminnesföreningen, hvilka från öfre Sverige besökte mötet i Wexiö, aldrig tillförene gästat denna stad. De blefvo i hög grad öfverraskade af att finna staden så prydlig och regulier, medutomordentligt breda gator, vackra hus och en mångfald af trädplanteringar. Vid det till sitt omfång oerhörda stora torget finner man å ena sidan det nya residenshuset, å den andra stadsoch rådhuset, båda omgifna af trädplanterade esplanader. — Den tvärs igenom staden från nordliga kanten ända ned till den täcka Wexiösjön gående Kanalgatan, i midten af hvilken förut gick en kanal eller rättare Pilabäcken, som här utgör gräns emellan Konga och Kinnevalds härad, är nu, derigenom att nämnde kanal blifvit öivertäckt, förvandlad till den präktigaste bulevard med skuggiga allåer, och hvilosäten. — Efter de stora eldsvådorna 1838 och 1843 har Wexiö uppstått ur askan säsom en Pheenix, och med det vackra läge staden har vid stranden af den nämnda insjön gjorde den på främlingarne det angenämaste intryck, hvilket ytterligare stegrades genom invånarnes lifliga och intelligenta väsen och den utomordentliga pästvänlighet, som de besökande genast vid sin ankomst och sedermera under hela sin vistelse derstädes fingo röna. Det enda, som icke motsvarade de främmandes förväntan var anblicken af domkyrkan, sådan den ter sig efter den under ledning af Brunius på 1850-talet företagna restauration eller rättare ombyggnad. De fem gafvelrösten, som på hvardera långsidan blifvit uppförda öfver sidoskeppens fem qvadrater, hvilka blifvit betäckta med hvar sitt kroppåstak, ge åt det hela det vidunderligaste utseende. Man tycker sig se fem tvärskepp, försedda vid ena ändan af byggnaden med en -korutbyggnad, vid den andra med ett torn; en konstraktion, som icke förekommer någonstädes i hela kristenheten. Och tornet har, oaktadt sin ansenliga höjd, fått upptill en afslutning, bestående af fyra trappformiga gaflar, liksom äfven de tio gafvelröstena på sidorna af långhuset ha fått samma trappform. I Skåne finner man på en mängd torn tvenne. sådana trappgaflar (måhända såsom en provisorisk afslutning, derföre att man icke haft råd och tillfälle att uppföra högre torn med spiror), menj det är svårt att fatta, hvarföre denna konstruktion i ett sådant öfvermått skulle inympas på en gammal kyrka i Wärend, der denna byggnadssed aldrig varit hemma eller vunnit något insteg. Afven i praktiskt hänseende och med afseende på de klimatiska förhållandena företer denna komplicerade mångfald af kroppåstak, mellan hvilka understundom snödrifvor lära hopa sig på ett betänkligt sätt, mycket stora oläg enheter. Lokalen. för -Svenska Fornminnesföreningens diskussionssammankomster utgjordes af den stora och ståtliga stadshussalen. Här var också inrymd den konstexposition, som var ställd i samband med mötet och om hvars tillvägabringande och anordnande den konsten och konstvärerna med ett så varmt intresse omfattande kammarherren Angerstein inlagt de största förtjenster. I sjelfva den stora salen såg man i fonden ofvanom ordförandens plats den tafla, med hvilken konung Carl bidragit till denna exposition, ett Jandskapsstycke, framställande dimma i skärgården,. I salens andra ända såg man prof. Winges 3 stora kartonger: . Odin hos Vafthrudner, Balder och Loke samt Brage. På salens ena långsida sågs ett porträtt af konungen, måladt af Staaff, samt porträtter af de framlidne landshöfdingarne i Wexiö, grefvarne Carl Stellan och Carl Mörner, det förra måladt af Breda, det senare af Staaff. I de omgifvande rummen voro öfriga konstverk uppsatta. Deras antal uppgick till omkring 100. Bland dessa tilldrog sig Blackstadii stora historiemålning: St. Sigfrid, som döper Wärendsboarne vid Sigfridskällan, den största uppmärksamhet. Man fann der för öfrigt oljemålvingarsaf följande lefvande sven. ska konstnärer: Malmström, Nordenberg, I Virgin, Rydberg, Wilhelmina Lagerholm, I Torslow, Hermelin, Cedergren, v. Rosen och Koskull, hvarjemte bland bortgångna voro representerade: Per Hörberg, ILaureus, Zoll, (flera intresanta målninIgar ur kammarh. Angersteins samling) , Roselli, Wahlbom, Plageman, Hjalmar Mörner m. fl. At det största intresse var en :samling aqvareller af Egron Lundgren; bland dessa ett antal för jemförelsen med