Aftonbladet – 7 juni 1870, sida 2

vf en Paristidning meddelade uppgiften becräftade sig, att utom Serrano numera äfven Prim, och med dem en del af det prooressistiska partiet vore vunna för hertigen vt Montpensier. Det måste fägna alla det nyfödda Spaniens vänner att se att det sent omsider gripit sig an med en åtgärd som man länge väntat. I cortes möte den 28 Maj framlade kolonialministern Moret ett förslag om :slafveriets afskaffande. Enligt detta förslag förklaras för fria: alla sedan revolutionen 1868 födda slafbarn; regeringen lösköper dem och betalar deras egare 96 rdr sv. rmt för hvarje barn; vidare alla barn som födas efter den nuvarande lagens promulgerande; de :slafvar som stridt för Spanien och alla slafvar öfver 65 år. Förslaget förklaras blott vara en inledning till en snart följande lag som skall frigöra äfven alla de öfriga slafvarne. Förslagets uppläsande helsades af representanterna med entusiastiska bifallsrop. Ett telegram från Madrid berättar äfven, att cortes såsom ett tillägg till den nyss antagna lagen om civiläktenskapet beslutit införandet af ett civilregister, det vill säga att längderna öfver födda, vigda och döda hädanefter skola från presternas öfvergå i de civila myndigheternas händer. Det är ytterligare ett vigtigt steg till det borgerliga samhällets eman ciperande från kyrkans öfverväide. k Den franska ministören har lyckats skaffa sig ovänner på alla håll, och det ej endast; inom kammaren. Genom några af sina senaste åtgärder har: hon äfven objelpligt stött sig med två eljest så devuerade församlingar som senaten och statsrådet. Den förra har alltsedan plebiscitets.promulgerande, då hon endast fick: spela rollen af en kompars, befunnit sig i en stämning af doft missnöje. Detta missnöje har dock nu öfvergått till öppet fronderi, sedan Ollivier haft den oförsigtigheten att såra den vördnadsvärda församlingen i Luxembourg i ett af hennes ömmaste intressen. Frankrikes första kammare är nemligen ej, som vår, arvodeslös: hennes medlemmar uppbära från kejsardömets gamla goda tid ett ärligt honorariom af :30;000 francs. Efter den förvandling senaten utdergått från en pensionsanstalt eller, som onda tungor säga, ett invalidhus, tyckte den franska premierministern att arvodet kunde, om ej helt och hållet borttagas, åtminstone afpratas med hälften, och han framlade äfven, med förbigående af statsrådet, som eljest skall bereda alla regeringens propositioner, ett förslag härom för lagstiftande kåren. Meningen är visserligen att denna lönförminskning endast skall träffa de senatorer som hädanefter komma att utnämnas, men förtrytelsen är derför ej mindre stor, isynnerhet sedan satiren i tidningarne bemäktigat sig det ej otacksamma ämnet. Man talar om. senatorer till nedsatt priso, och man :erinrar om huru man under Louis Philippes tid brukade indela pärerna i pärer med ekipage, pärer i hyrvagn och pärer med paraply. Förslaget kan betraktas som redan dödadt af förbittringen och löjet i förening, och ministeren har skyndat att förklara att hon ej ämnar göra dess antagande till en kabinettsfråga. Emellertid föreslår Sigele patres conscripti att utkräfva en lysande hämnd genom att sjelfva föreslå att de hädanefter, i likhet med Englands pärer, ej skola uppbära några arvoden alls. Det är ej mycket sannolikt att de skola lyssna till denna uppmaning. En liflig opposition. Kan hon äfven vänta sig i den snart börjande budgetdebatten. Finanskomiten, tillsatt af majoriteten inom kammaren och sålunda uttryckande hennes åsigter, har nemligen gjort ej. så små in-skränkningar i de af regeringen: begärda anslagssummorna. Så ha, för att blott anföra ett exempel, marskalkarne Canrobert och Bazaine fått sina löner nedprutade, den förre från 170,000 till 110,000: och den senare från 100,000 till 72,000 francs. Afven i andra delar af budgetförslaget väntar man en skarp konflikt mellan regeringen och kammaren. De två vigtigaste af dessa tvistepunkter äro Soubeyrans motion rörande statsunderstöden åt jernvägarne och Granier de Cassagnacs om nedsättande af accisen ådlifsförnödenheter som införas till Paris. De i Paris bosatta israeliterna ha till kejsaren ingifvit en petition att han måtte ntnämna storrabbinen i Frankrike, Isidore, till senator. De stödja sin anhållan på den grund, att då den katolska kyrkans prelater inkallas till. ledamöter af den nya senaten, det vore med den af kejsaren uttalade grundsatsen om alla trosbekännelsers jemnlikbet öfverensstämmande, att äfven deras kyrka blefve genom sin primas representerad i landets pärskammare. En korrespondent till Neue Freie Presse vill veta, att kejsaren ej skall vara obenägen att villfara denna begäran, men att kejsarinnan, af bigotta skäl, ej vill veta af en rabbinsk senator, äfven om han endast skulle bli en senäteur au ras bais. : Som det var att vänta, ha protester mot de skamliga uppträdena på Laboulayes föreläsningar ej uteblifvit. Ett stort antal studenter ha undertecknat och till den berömde författaren öfverlemnat en adress, hvari de, på samma gång de protestera emot att dessa demonstrationer skulle vara ett uttryck af Paris-studenternas åsigt, förklara dem till allrastörsta delen utgångna från personer främmande för universitetet. Andra adresser i samma syftning.väntas. Från den lilla staden Krotoschau i Rumenien berättas om upprörande förföljelser och misshandlingar mot de der bosatta judarna. Den 28 Maj var staden, enligt ett bref till Cremieux i Paris, en scen för förfärliga våld samheter mot judarna, och dagen derpå blefvo de på gatorna, i sina kus och i de gömställen dit de tagit sin tillflykt anfallna och på ett brutalt sätt misshandlade. På eftermiddagen tog ett stort antal af den israelitiska befolkningen till flykten. Under ljudligt bifall företog det engelska underhuset den 30 -Maj tredje läsningen af den irländska arrendebillen, .som nu, i sin helhet godkänd af nämnda hus, insändes till öfverhuset, för att der måhända genomgå en ny skärseld. Det var väl också med en viss känsla af lättnad, som herrar underhusmedlemmar togo afsked af denna bill, åt hvilken de eonat icke mindre än 23 wplens,