Aftonbladet – 7 juni 1870, sida 2

Två frågor sysselsätta för närvarande de spanska cortes: den iberiska unionen och konungavalet. Den förra, som i Portugal är så djupt hatad, att landets valda representanter, när de efter statskuppen åtskildes, med en gemensam högtidlig ed förbundo sig att försvara landets oafhängighet, tyckes i Spanien på långt när ej betraktas med lika ogunstiga blickar. Prim har visserligen i cortes protesterat emot att han på något sätt skulle understödt Saldanhas pronunciamiento eller i minsta mån verkat för en iberisk union, men i det tal han vid detta tillfälle höll läser man lätt mellan raderna en hemlig önskan om en förening mellan de båda rikena. Den iberiska unionen, säger han der, får och kan aldrig genomföras på våldsam väg eller bli resultatet af en kupp, utan broderliga, internationella förhållanden skola förbereda den dag, då gränserna mellan de båda länderna i följd af en frivillig och fredlig öfverenskommelse skola falla bort. Det vill med andra ord säga: vi önska en föreniog med Portugal och arbeta på att bana väg för densamma, men anse ännu ej rätta ögonblicket kommet för dess genomförande. Från Prim kan föröfrigt ett sådant uttalande ej förvåna. Han är sedan flera år tillbaka en anhängare af unionen och inskref henne redan på sin fana då han 1867 gjorde sitt misslyckade resningsförsök. Afven då han som flykting vistades i Lissabon var han verksam för denna sin gamla ide. I samma cortesmöte, der ministerpresidenten wfgaf denna förklaring, redogjorde äfven det republikanska partiet genom sin chef Castelar för sin ställning till unionstrågan. Åfven han uttalade sig för en union. Han anser henne dock endast möjlig under den republikanska statsformen, men är föröfrigt så säker på hennes förverkligande, att det i hans och hans partis ögon endast ären tidsråga om och när det fria Iberias Förenta Stater skola intaga sin plats bland verldens öfriga förbundsstater. Det skulle föröfrigt väl kunna hända, att telegrafen redan i dag eller i morgon öfveraskar oss med underrättelsen, att det långa nterim, som nu på andra året herrskar i Spanien, är afslutadt, med ett ord, att cortes skaffat landet en konung. Konungavalsfråsan skulle nemligen i går, om man får tro ett något otydligt telegram från Madrid, förekomma till afgörande i denna församling. Enligt det af ett särskilt utskott uppgjorda reglementet för valakten, skulle den få nåsat tycke af kardinalkonklaven vid ett påfveval. Sessionen skall nemligen ej sluta och. ledamöterna ej åtskiljas förr än en konung