Aftonbladet – 4 juni 1870, sida 3

En utflykt till Switelma af dr P. G. Lorente. (Ur Petermanns Geogr. Mittheilungen.) (Forts, fr. gårdagsbl.) Overvandet är underbart skönt och pit reskt derigenom: att klipporna här nästan öfverallt lodrätt stupa ned till vattnets yta samt genom de stora och breda former dessa fjellväggar framvisa. På sina ställen omvexla 1: med sparsamt skogbeväxta branter eller isar sig en grönskande dalsluttning nedanför fjellet, en tafla som upplifvas af bondgårdar och betande kreatur. Norge är rikt på storartade och imposanta landskapsvyer, men något så harmoniskt skönt som Overvandet har jag aldrig sett. Åfven min reskamrat, en infödd norrman, förklarade detta sceneri vara det skönaste som i hans fosterland någonsin tett sig för hans blickar. Klipporna, som omsluta sjön, öfverstiga ej några hundrade fots höjd, de utgöra blott de : nedersta afsatserna af ändlösa fjell, som upptorna sig öfver dem. De tyckas vara sammansatta af en mängd skiffersorter, ty dras form är mångfaldig och vi sågo äfven representerad den röda skiffern med dess hvarfials liggande lagringar, hvilka på Lofoten, t. ex. vid Balstad, frambringa. så sällsamt tandade klipptormer. Skjönstue är en samling af flera små gårdar vid öfre ändan af Overvandet, liggande på ett grönskande klipputsprång., Här tog det slut med skjutsen som fört oss hit från Venset, 3 norska mil, och vi måste färdas till lands. En karl tog vår packning, med undantag af herbariet, och vi marscherade framåt i den dal, som skiljer Overvand från Langvand och erhållit sitt namn af Skjönstue, liksom äfven elfven som flyter derigenom. Vägen ringlar sig öfver klipputsprång, klippartier omvexla med gröna afsatser oci snön deruppe på höjderna skickar skummande forssar ned i dalen. Sceneriet liknar fallkomligt de scenerier man ser i de tyska centralalpernas högre liggande dalar, så att jag nästan var nära deran att tro mig förflyttad till mitt hemlands dalar. är vi kommo till Tvzermoen blefvo vi af en finne satta öfver till Stormoen, också en bondby med några små gårdar. En forssande elf kommer vid Tvzxermoen från norra bergen, bildar ett vackert vattenfall ech utgjuter sig derefter i hufvudelfven. För att komma öfver dessa elfvar begagnar man en båt, karakteristisk för landet; hos oss skulle man ha lagt ut en spång, något som elfvarnes beskaffenhet ej lägger något hinder för, blott der eifven forssar alltför starkt så att båt ej kan begagnas, utlägger man en spång. I Stormoen intogo vi en liten måltid; förrätten bestod af den skalade stjelken af Angelica Archangelica, af folket kallad Slöjk, den har en aromatisk smak, är söt och saftig, icke oangenäm men något fadd; derpå fingo vi gröt af rågmjöl med mjölk dertill. Rågmjölet kommer söderifrån, från Bergen, icke, såsom förut mest var fallet, från Archangel med ryska fartyg. Vi togo här ännu en karli vår tjenst, hvilken vår förare avsåg sig behöfva för den senare delen af resan, och så gingo vi vidare uppåt bergen; den lilla dalgången, i hvilken Tvermoen och Stormoen ligga, förlorar sig snart åter och branta klippor om