Aftonbladet – 4 juni 1870, sida 2

rade papper omkring de finare af sina böcker, då han stördes af en knackning på dörren. Han öppnade för att hastigt och på ett mindre älskvärdt sätt affärda den ovälkomne: besökande, men blef tvärstående med ett så märkvärdigt ansigtsuttryck, att fru von Wallentin — ty det var hon, som omsider sjelf funnit för godt att hedra doktorn med ett besök — började småskratta. Ni ser ut såsom hade ni inte riktigt god lust att släppa in mig, sade hon; men ni får, väl ändock beqväma er dertill, ty jag är för trött att orka genast gå tillbaka igen. Min frw, stammade Fabian, hvilken oförsigtighet af er... Var god stig genast in och tag plats... Ni får ursäkta att jag har stökigt med min packning. Hon satte sig i länstolen vid hanå skrifbord och han blef stående framför henne. Hvad kan hafva förmått er till detta steg, sade han. Helt enkelt det, att jag vill ha en förklaringtaf er öfver vissa saker. Hvad kan det vara, eom jag skulle behöfva förklara för er? Åhjo, vi komma kanske in på kemien, jag vdt inte; det handlade annars egentligen om ert beteende emot mig. Men sätt er ned... det är alls inte brådtom med packningen, och jag ämnar stanna här en lång stund... sesåja, jag tror ni börjar se helt belåten ut med besöket. -. Jag tillstår, att jag känner mig lycklig öfver att än en gång få vara i er närhet. Gör ni!... Men ämnar ni då verkligen lemna oss och flytta till en liten småstad. Jag vill inte tro, att det är ert allvar. Ni skulle komma att vantrifvas ofantligt... Slå det der ur hågen, doktor, och stanna här.