Aftonbladet – 3 juni 1870, sida 2

A Hvad är er mening med detta, herr dokor? Att rädda fru von Wallentin, och hör nt med eng mitt beslut: Det finns ingenting verlden, som skall afhålla mig ifrån att göre det. Hon behöfver mig och jag återtagel härmed min plats såsom hennes läkare, hennes tjenare. Jag lemnar henne inte i någor annans händer; ty hon får inte dö. De skulle komma att se för illa ut på jorder sedan. Och ni, herr professor, tag reson. Låt mig i godo hållas här; ty ni skall genom intet medel kunna få mig härifrån. Ni skal få alla mina patienter i stället, ni skall få taga lifvet af hvarenda en med edra mixturer, om det behagar er, och jag skall inte göra den ringaste anmärkning deremot; mer här måste det vara jag som styr. Ach hör op ni ier ordning, hvad jag har att säga er, Genom detta ohyfgade intrång stämplar ni er för alltid till hvad jag först trodde er vara, en lumpen lycksökare. Edra planer att Ionästla er 1 denna ädla. qvinnas är att tillgodogöra er hennes förmöbjerva ... obekanta, och jag förstår genhet äro mig ey . Sedan ni en tid nu godt ert bandlingssätt. och dragit er tillbaka och sett intressanv. lidande ut, tränger ni plötsligt fram säsom räddare i nöden.. Ej illa uttänkt! Qvinnan har en stor egenskap, som heter tacksamhet, det är den ni räknar på. Herr professor, om hon inte låge emellan lif och död derinne, skulle edra ord kanske stöta mig. 3 Den, som ej har aktning hvarken för sig sjelf eller för andra, stötes ej så lätt. Farväl, herr doktor. Gläd er ej på förhand åt frukterna af er seger. Fru von Wallentin har vänner, som ej skola underlåta att öppna hennes ögon, när tid blir. . Han svängde sig om på klacken och: gick.