Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 3

DANHARK Osu den nya ministeren meddela vi etter Dazgbladet följande: Ministerkrisen har fått den lösning, som man redan i fredags avsåg sannolik. Den Dya regeringen är sammansatt af tvenne beståndsdelar, representanter för den stora jordegendomen och iedande män af det nationalhoerala partiet. Til de förstnämnda höra grefve Holstein-Holsteinborg, baron Rosenörn Lehn och af det afgångna kabinettet Fonnesbech och ITaffaer. De sistnämnda äro Hall, Krieger och Fenger, hvilka icke hafva sutit tillsammans i regeringen sedan år 1859. Länsgrefven Ludvig Henrik Carl Herman Holstein till Holsteinbo-g föddes på Tolsteinborg den 18 Juli 1815 och är således svart 55 år. Han har till en stor dre sin uppfostran i utlandet, och detta har äfven, trots allanvänd möda, lemnat n pår i hane uttal och uttryckssätt. Då han efter sin faders, den bekante filantropens. död tillträdt grefskapet, gjorde hau ix känd som en human och välvillig godsegare. — Det första offentliga uppdrag han mottog var som ständer-deputerad, men han spelade som sådan icke någon roll. Sedan helstatsförfattniogen af den 2 Okt. 1855 trädt i verkställighet, valdes han med något öfver halfva röstantalet till riksrådsledamot för första valkretsen, som omfattade Kjöbenhavn och Sjelland. Han var uppförd på den reaktionära listan omedelbart efter Blubme och slöt sig i början till det lilla reaktionära kotteri, som stod under dennesledning. Men med tiden drogs han alltnfera ifrån denna förbindelse, och då den stora reformen i helstatsförfattvingen förbereddes stod han bestämdt på dess sida, trots älla öfvertälanden och påtryckniogar. Hans tal vid det minnesvärda -aftonsammanträdet den 13 Nov. 1863 omedelbart före dön: nya helstatsförfattningens antagande, torde ännu lefva i mångas hågkomst. Under kriget och de stora författningsstrider som följde derpå, slöt sig grefve Holstein, som : då hade säte i folkethinget, till det nationalliberala partiet och motstod alla oktobristiska försök. Sedandess har han lemnat denna grupp och sökt inträde i mellanpartiet, dock i vissa punkter med en lutning åt venster, likasom han förliden vinter hållit föredrag i Oktoberföreningen. Vid sidan af sin riksdagsverksamhet har grefve Holstein, som är en mab af mycken flit och arbetslust, starkt deltagit i det kommunala lifvet. Han har äfven flere gånger varit ordförande för allmänna danska landtbruksmöten och har särdeles intresserat sig för hästafvelos befrämjande. Baron Otto Ditlev Rosenörn-Lehn, innehafvare af länsbaronierna Lehn på Fyen och Guldbergland på Lolland, har först efter författningsändringen inträdt i riksdagen, vald till landsthinget af Kretsen Lolland-Falster. Han har genomgått Sorö akademi och derefter . studerat vid Kjöbenhavns universitet, dock utan att taga någon embetsexamen. Han är den minst kände medlemmen af kabinettet, en tillbakadragen och blygsam man; men om hans redbara karakter och varma fosterlandskärlek är endast en mening, likasom han hörer till de få af sina ståndskamrater, som genomlefde skakningen år 1864 utan att förlora tron och tillförsigten. Ministerens politiska färg är. starkast betecknad genom Hall, Krieger och Fenger; men deruti, att de förenat sig med Fonnesbech och Haffner, hvilka ur den gamla ministeren öfvergått iden nya, och med Rosenörn Lehn samt möt:agit grefve Holstein som konseljpresident ligger ett väsentligt moment till dess karakteristik. Att den i förhållande till utlandet skall fortsätta den väg ministeren Frijs beträdt är nästan öfverflödigt att nämna, ty någon annan finnes icke för en dansk regering. Folkets Avis säger: Det är icke möjligt att misstaga sig om den nya regeringens karakter, ty grefve Holstein, som trädt i spetsen för densamma är, icke blott en hederlig man utan äfven en god dansk, och upptagandet af Hall, Krieger och Fenger betecknar dessutom nogsamt den politik ministören kommer