Aftonbladet – 1 juni 1870, sida 2

ke af, vare sig afsigtligt eller tillfälligtvis. tt skott skulle sannolikt ha skingrat hela caran. Artilleristerna sköto derefter med na korta gevär, hvarpå soldaterna vid 7:de ;gementet kastade ifrån sig sina vapen och ydde; en del af 5:te jägarebataljonen gjorde etsamma. Men sedan de hermtat sig från en första förskräckelsen, vände de om, togo ina gevär tillbaka och besvarade elden, men 3 oskickligt, att de i mörkret sköto på sina gna kamrater. Några kulor gingo in genom önstren i slottets rum på framsidan och fastade i gipstaket i konungens rum. Nu lät efälhafvaren för I1:sta infanteriregementet adda för att med kraft afslå anfallet mot lottet. Men just då han skulle låta skjuta karpt, kom konungens flygeladjutant, Dom mniz de Mascarenhas, med den förskräckte nonarkens befallning att genast inställa ellen. På samma gång framförde samme offier till marskalken konungens önskan att få tala med honom. Elden saktade af, och Sallanha begaf sig in i slottet. Konungen beann sig i en upprörd sinnesstämning och var nycket förvirrad. . Samtalet med den åldrige nårskalken varade ej länge. Saldanha skicsade under detsamma en adjutant, Conde de Fonte Nova, till Lissabon för att fråga befälhafvaren för den på Terreiro do Paco uppställda divisionen, om han kunde räkna på honom. Den tappre officeraren svarade, att han skulle göra sin pligt och lyda den nuvarande regeringen. Med detta besked återvände adjutanten till slottet, men mötte på vägen dom Luiz de Mascarenhas med en sqvadron lancigrer; konungens adjutant red å Saldanhas häst. Han hade ett uppdrag rån monarken till ministerpresidenten Loule. Dom Luiz lät bedja denne komma till Ajuda på en rådplägning och erbjöd honom sqvadronen till betäckning. Ministrarne hade under tiden begifvit sig till marinens sekreteriat, der den kongl. inbjudningen träffade dem. Sedan Loulå erfarit hvad som händt och rådplägat med sina embetsbröder, följde han adjutanten till Ajuda. Emellertid hade Cabreira, som på vägen till slottet lemnat Saldanha för att uppvigla 1:sta infanteriregementet, begifvit sig till dettas kasern. Men befälhafvaren hade afväpnat honom med förklaringen, stt öfver hans soldater hade blott han, öfversten, att förfoga, och låtit inspärra honom. Utrikesministern, som gjorde tjenst för den frånvarande marinministern, lät genast elda upp tre krigsfartyg och beredde sig att föra fången ombord. När Loul6 kom till slottet, omfamnade konungen honom och bad honom bevekligt och med tårar i ögonen att gifva efter och utan blodsötgjutelse låta krisen få en fredlig utgång. Loule svarade, att regeringen förfogar öfver betydligare stridskratter än marskalken, och bad konungen bemanna sig, emedan ministeren på kort tid och utan stör kraftansträngning skulle bli herre öfver resningen. Men dom Luiz gaf icke efter; utan förnyade sin bön att ej göra motstånd, att skona soldaternas lif och att låta Saldanha få sin vilja fram., Då återstod ingenting annat för Loul6 än att säga konungen, att han finge göra hvad han ville: och måste tillåta Loule att återvända till sina kolleger. Men på samma gång förklarade han, att ministeren skulle inlemna sin afskedsansöken, att hvarken han eller hans embetsbröder under dessa omständigheter skulle kontrasignera något regeringsbeslut och att ingen enda medlem af regeriogen kunde umbäras. Derpå lemnade han Ajuda. Ministrarne, som häraf insågo konungens bestämda vilja att icke göra något motstånd mot upproret, drogo sig tillbaka och gjorde Saldanha ansvarig för allt hvad som skett. Just när de skulle lemna ministerpalatset, Ikom en.konungens adjutant med ett dekret, som afsatte ministern för de allmänna arbeItena från bans embete; Loul borde underIteckna det. Men han gaf samma svar, som han redan i slottet gifvit på dylika förslag, .Joch vägrade sitt samtycke. MDerefter skildes ministrarne åt. Några minuter senare kom .I Saldanha till krigsministören, gick efter ett I kort besök der hem till sig, visade sig åter Ipå Terreiro do Paco och begaf sig slutligen till inrikesministeren. KL 1 blet det dekret bekant, som afskedade Loult, civilguvernören i Lissabon och polismästaren från deras em Ibeten. Saldanha utnämndes till ministerpreIsident och öfvertog tillsvidare krigsoch inrikesportföljerna. Ministeren Saldanha har sedermera öfvertagit ärendenas ledning.