Aftonbladet – 31 maj 1870, sida 2

blotta leende någonting, som jag icke kan förklara och som oupphörligt drager mig utom mins teorier och framlockar hos mig tankar, hvilke jag måste erkänna vara upphöjdare än den jag förut haft. Jag förstår icke denna makt, Bedan jag stadgat mina åsigter om der menskliga tillvarons hvarifrån, hvarthän och hvad, har jag aldrig sett hågon mer än er som förorsakat mig grubbel. Jag har rört mig ibland massor af individer, jag bar betraktat dem i deras sträfvanden, och ju mer jag betraktat dem, ju orimligare har begreppet ande förefallit mig. En ande fastkedjad inom den materiella organismen för att genom lifvets händelser utvecklas, förädlas — det är så ni vill hafva det. Låtom oss. göra en vandring genom menskligheten. Det är den lägre, fattige arbetaren; Hans tillvaro är det lastdragande djurets. Hans tankar och önskningar syfta till intet högre än att försörja sig. ans begär äro i allo också djurets. När han icke arbetar; äter eller sofver han. Skulle enande vara fastkedjad vid denna kropp för att utvecklas genom en dylik tillvaro utan kögre sträfvan, nästan utan tankar? Omöjligt. Och :i salongerna — hvad finner vi der, som bekräftar er öfvertygelse? En ande — inmurad hos alla dessa fina damer och herrar, som spatsera öfver de mjuka mattorna — hvad skulle han der att göra? Men ett steg bättre upp, till snillena och de lärda. Der skola vi väl ej förgäfves söka andligheten. Dessa verk af vetenskaplig bildniog och sinne, som de bleka tänkarne öch koönstnärerne lägga fråm för nutid och efterverld, äro för väldiga för att hafva konnat frambringas ur en materiel sammansättning. De äro lika den underordnade, förgängliga kroppens alster, utan den höga