Aftonbladet – 30 maj 1870, sida 2

nu blekt och hade ett kallt, nästan högdraget uttryck. Ni ser, att jag troget står qvar på min post, sade Fabian, utan att närmare betrakta henne. Säg mig nu, hvad ni menade med edra sista, litet besynnerliga ord. Det får ni ursäkta att jag inte kan göra i afton, doktor. Men jag gissar, att ni inte har någonting emot att bevilja mig en stunds samtal i morgon förmiddag, Jag har ett och annat att förklara för er och ett och annat att fråga er om. Jag väntar er klockan 11. Fabian såg bestört upp. Hon inväntade emellertid icke hvad han kunde hafva att säga, utan gick förbi hone utan att bevärdiga honom med ens en blick. IX. För första gången i sitt lif tillbragte Fabian en stor del af natten med att begrunda hvad ett fruntimmer sagt honom. Han föraktade sig sjelf för ett så ovärdigt förslösande af tiden; men kunde emellertid icke förhindra saken, och när morgonen kom, steg han upp i en fortfarande ganska orolig sinnesstämning. Klockan precist elfva stod han i fru vor Wallentins salong. Hon kom emot honom temligen stel och allvarsam, och för första gången under deras bekantskap, uraktlät hor att räcka honom handen till välkomsthelsning. Fabian kände sig nedslagen och intog stillatigande den plats man anvisade honom. Herr doktor, började fra von Wallentin, det hade måhända varit riktigast gjordt, om jag redan. från och medi dag låtit sluta mina dörrar för er och helt enkelt skriftligen hänvisat er till orsaken. Men såsom ni vet, har