Aftonbladet – 30 maj 1870, sida 2

En ny och besynnerlig fråga, doktor. Tycker ni det! Jag deremot finner henne helt naturlig. Vill ni inte ge mig ett svar. Jag skall det. Lifvet eger måhända tillfällen, då man kunde önska sig liksom 80len höjd öfver all jordisk inverkan och värmd af intet annat än sig sjelf.n Och beundrad och tillbedd sedan! Ni tror, att det vore det högsta af all lycka för mig? Ja, visst! Och det är er follkomliga rättighet att tänka så. Ni följer er naturdrift. I Orienten rökar mau opium för att känna sig lycklig. Här tycker man om annat rökverk. För hvar och en gifves det någonting särskildt, som försätter honom i en anfena själsstämning. Ni tycker om att vara yllad och beundrad. Hvem kan klandra er; för det? Åtminstone inte jag. — Jag har tvärtom got mig ett slags nöje af att jiakttaga med hvilken tillfredsställelse ni tillåtit edra gäster att egna er sin artighet, Ni har haft en vänlig blick för nästan hvar och en, som nalkats er med en fin fras på läpparne. Men för dem, som inte haft tillgång på sådant kram, hvad har ni haft för dem? Han uttalade de sista orden med en anstrykning af bitterhet, och lutade sig åter ned öfver gravyrerna. ; Jag förstår er mening, sade fru von Wallentin. Ni hade fordrat mera af min tid i afton och tycker er hafva skäl att göra mig förebråelser. Vi skola sedan tala om den saken. : Jag vill hoppas att det är ni, som har rätten på er sida. Vänta mig här om några ögonblick. Hon lemnade honom hastigt och gick in i kabinettet. Det dröjde en god stund, innan hon åter köm ut derifrån. Hennes vackra ansigte var